Emmy 2 år (på fredag faktiskt!) är med oss i en klädbutik.
Två lite äldre barn springer förbi henne, varpå Emmys ögon smalnar av och hon följer dem med blicken och morrar.
Ja, morrar! Som en vampyr.

Nog för att vi kollar på True Blood så att ögonen glöder, men då sover ju hon.
Hon kanske har youtubesurfat lite för mycket?

Om man besöker sajten bloglovin, så finns det ett litet citat där på sidan: "Det här har ta mig katten revolutionerat min vardag", säger en tjej. Hon syftar då på bloglovins tjänst: att man kan prenumerera på bloggar (hint hint hörrni!).

I alla fall så tycker jag att det väl är att ta i lite väl. Jag tycker att bloglovin är smidigt, men inte har det revolutionerat min vardag? Här är några saker som skulle revolutionera min vardag:

* En väckarklocka som utsöndrar helt ofarliga ämnen som gör att man vaknar pigg och alert, utan huvudvärk och på bra   humör - oavsett hur tidigt den ringer. Samtidigt ska den kunna utsöndra ämnen (återigen helt ofarliga) som gör att barnen sover tills väckarklockan ringer. Det skulle göra en stor skillnad i min vardag!

* Helt kalorifri choklad som smakar precis som vanlig choklad. Och som man inte blir dålig i magen av. (Alla som någon gång har överdoserat dietorelle-godis fattar vad jag menar) Det skulle göra en enorm skillnad i min vardag!

* En bil med autopilot, och med nedfällbara säten. Så att man kan sova en halvtimme medan man kör hemåt. Eller förresten, när vi ändå håller på och önskar: jag vill ha en teleportör. Känns inte mer otroligt än en kalorifri choklad som är god.

* Alkohol som man inte blir bakis av, inte blir beroende av och inte blir illamående av. Man blir bara full och glad.

* Sex timmars arbetsdag. 'Nuff said.

(Ah, det blir så uppenbart sorgligt att jag är en småtjock småbarnsmorsa som är trött och vill sova.)

* Klimatvänligt sätt att resa. Så man slipper må illa på flyg och förorena världen. Men samtidigt kan ta sig dit tåg inte riktigt är bästa sättet att åka med. Se teleportör ovan.

* En trisslott som jag alltid vinner pengar på. Men bara jag. Och bara så mycket att pengarna inte tar över, utan bara hjälper till här i livet. Så att vi kan köpa hus, till exempel. Och kanske lite fina klänningar. Möjligtvis lägga lite pengar på forskning så att de någon gång kan ta och uppfinna den där kalorifria goda chokladen.


Fast egentligen skulle jag nöja mig med sex timmars arbetsdag.

Igår läste jag boken då Lotta gifter sig med Paul. Tårarna rann, så klart. Jag har följt Lotta sen jag var kanske 9-10 år (om inte tidigare ändå) och att äntligen få läsa om bröllopet var härligt.

Men sen torkade tårarna och jag kunde se lite nytert på saken, och insåg att det var förjäkla märkligt ändå. Året är alltså 1981. Tre år senare föds jag. Och här talar Lotta om att det kommer bli lite småsvårt för henne att sköta hushållet, och hennes mamma och pappa oroar sig lite, men Paul blinkar och säger att de ska hjälpas åt: Sådär lite skämtigt romantiskt.

Men alltså. 19 fucking 81!? Jag har hela tiden levt i illusionen att Lottaböckerna utspelar sig på 60-talet. Men tja, hon blir ju äldre. När hon gifter sig är hon runt 20 år, och det är alltså redan 80-tal. Och jag får faktiskt inte ihop det.

Vad hände med 70-talets frigörelse, med hippies och med frisläppthet? Missade Lotta allt det när hon gick och trånade efter Paul, kallade sin mamma för "Men mamma lilla" och inte vågade tilltala sin pappa med förnamn?

Jag älskar Lotta. Jag älskar Lottaböckerna. Och jag tycker definitivt att det finns en slags charm i att de är så naiva, så romantiska, såna ärketypiska flickböcker. Det är inte det. Jag blev bara chockad att jag insåg att det jag hade sett som "förr i tiden" och ohjälpligt gammalmodigt, i själva verket inträffade bara några år innan jag föddes.

Fast å andra sidan. Läser man Denise Rudbergs böcker om 20 år, så lär man ju knappast få en rättvis bild av det tidiga 2000-talet heller.