(Först och främst vill jag påpeka att jag nog ska sluta lyssna på p3 och p1 och gå tillbaka till reklamradio. Så här självanalyserande, självutlämnande och kvasidjup kan jag ju inte fortsätta vara.)

Men nu så, tillbaka till det egentliga ärendet: Jag är glad. På riktigt. Inte bara sådär "oj, jag hittade en bortglömd chokladbit i väskan"-glad, utan mer glad i grund och botten. Kanske kanske kan jag drista mig till att hoppas att min årliga vinterdepression har börjat dra sig tillbaka? För om jag är glad fastän det snöade igår och det är -7 grader ute i mitten av mars, då har något hänt. Och om jag kan blogga med dundrande huvudvärk om att jag är glad, utan att klaga på huvudvärken, då har något hänt.

Våren, tror jag minsann att det är. Den gömmer sig därute under all snö, och bara väntar på mig.
Och så otroligt härligt det är att känna sig glad. Nöjd. Förhoppningsfull.
Snart så. Snart är det dags för sandaler och tunna vårjackor.
Snart är det dags att äta glass i solen.
Snart är det dags för fågelkvitter, knoppar och blommor.

För övrigt så tror jag att om jag bloggar tillräckligt länge kommer jag om några år kunna följa mina blogginlägg så att de kan ge mig en fingervisning om när jag börjar bli deppig.
Någon gång i oktober, gissar jag på. Fram tills mars. Det är ju bara ett halvår.
Med andra ord behöver jag flytta till ett land utan vinter om jag ska slippa vara nere i halva mitt liv.
Nåja, det löser sig nog! (Ser ni? Positiv inställning. Jag ÄR glad!)

(Här hade jag tänkt lägga in en bild på hur glad jag är. Men sen kom jag på att blir helt cp på mobiltelefonbilder.
Så jag ändrade mig. Inlägget skulle ju vara av positiv karaktär och inte skrämmande.)