Sexy?

Igar sag vi pa tv ett program dar e4 listade de 100 sexigaste i varlden, of all times. Vi kom in nagon gang runt plats 65. Det var en mycket intressant lista, roligare och mer varierad an de vanliga. Till exempel fanns Alan Rickman, Gerard Depardieu (det du Lisa!!), Nigella Lawson, Bree van de Kamp och Lara Croft med.

I toppen dock var det de vanliga. Brad Pitt, Johnny Depp, Elvis (!) och Marilyn Monroe. Vann gjorde hon som alltid vinner. Och jag forstar faktiskt inte varfor  > sen nar lever vi i en varld dar det ar snyggt att vara en tokig guldfisk?

Min alskade Scarlett Johansson (tank om jag nagon gang kunde lara mig att stava hennes namn ratt) var ocksa pa top 10. Alltid nagot ratt. Nastan sa att jag kan bortse fran att Uma Thurman kom hogre upp pa listan. Vad ar det for FEL pa britter och deras smak?

Inatt dromde jag att min man hade varit otrogen med 20 olika tjejer. Forst blev jag arg, men sen reagerade jag typ med "ok, da far jag ocksa ligga runt". Undrar om det var en slump att jag dromde nagot sant bara nagra timmar efter att ha sett en lista med George Clooney, Richard Gere, Scarlett Johansson (for her, I would step over) Marlon Brando och med Nigel Barker som en av kommentatorerna?

Great England!

Yes it is a ordvits.
Jag har inte tangenterna med prickar. Ni vet, de som bara finns i svenska alfabetet. So om jag vill blogga must I antingen go all Swenglish, eller sa maste jag skriva sa har. Utan prickarna.

Vad prefer you? Vad foredrar du?

Vi ar i England. I Herefordshire. We are going british all the way. Direkt vi kom blev vi soaked i regn. Sen mumsade vi fish and chips. Sen gick vi hem, satte en liten brasa i eld och lyssnade whilst den sprakade, och sen drack vi lite cider. Och ate fudge.

Eftersom vi forsoker go british all the way, forsoker vi aven anpassa oss till alla de prejudices vi har om engelska folks. Typ att alla tjejer ar fula (vilket, sad to say, kanske inte ar so much of a prejudice), att alla ungar ar drillade hard i skolan och darfor valuppfostrade, att man dricker mycket beer och cider, samt att man sitter framfor brasan hela tiden.

Det gar val lite sisadar.
Ungarna ar inte sa varst valuppfostrade.
Vi ar lite tired (och fulla) of all the cider.
Brasan tar sig bara var tredje time vi try to light den.
Det ar nog bara jag som faktiskt smalter in.

Att smalta in i omgivningen av fula tjejer var tyvarr easier than I hade hoppats for.

( Eftersom jag love spel, kan ni nu have ett nytt: Vilka ord ville jag skriva on svenska, men kunde inte eftersom jag saknar vissa tangenter, och har therefor translated them till engelska? Det ni!)


Öh.

Mina vänner brukar säga att jag och min man är gjorda för varandra.
I alla fall säger de det till mig, vad de säger bakom min rygg vet jag inte.

Men jag håller inte riktigt med. Jag tycker väl på något sätt att man, om man nu är gjord för varandra, borde komplettera varandra. Jämna ut dalar och berg.

Till exempel kan den ena vara morgonpigg och den andra kvällspigg.
Vi är båda morgontrötta.

Eller så kan den ena vara lugn som en sommardag och aldrig bli sur, om den andra blir sur lätt.
Vi blir båda sura på någon sekund.

Kanske kan den ena älska att vara ute i naturen och miljön med barnen, så att den som gillar att slappa framför tvn slipper släpa sig ut till myggen?
Vi gillar inte naturen.

Och - viktigast av allt - kanske kunde någon av dem gilla att städa?
Ingen av oss gillar att städa.

När vi skaffade "ny" bil sa vi typ "åh, vad skönt med en ren bil. Den här ska vi inte låta bli så smutsig och stökig som den förra." Idag städade vi bilen (inte precis första gången heller, det var rätt nyligen vi städade senast).


(Så mycket skräp får det plats bakom ungarnas bilbarnstolar.)

Fast å andra sidan kanske mina vänner menar att vi är gjorda för varandra på det sätt att vi är de enda som kan stå ut med varandras morgonhumör, lättretlighet, lathet, miljöavsky samt ren och skär snuskighet?

Ju mer jag tänker på det, desto troligare känns det.

När EU helt har ballat ur...

Ja, när EU helt har ballat ur. När högerextrema krafter som verkar i Frankrike, Tyskland, Österrike, Danmark, Italien osv har tagit över. När Eu-parlamentet består av politiker som har Sverigedemokraternas åsikter (fast än värre) och faktiskt kan argumentera för dem. När kristdemokraterna får saker att säga till om på riktigt, när abort blir förbjudet och kvinnor ska lagstadgas till hemmet. När Sverige trots det inte går ur Eu (om det kommer vara tillåtet).

Vart ska ni flytta då?

Själv funderar jag på Kanada.
Kan man söka på SCB efter världens mest sekulariserade, minst rasistiska, mest jämställda och minst våldsamma land?
Som inte är Sverige?

(Domedagsprofetia som inte kommer slå in? Vetefan alltså. Har ni ens hört talas om kd:s nya förslag?
Jag säger då det. Katastrofen väntar runt hörnet.)


Eh... say what now?

I skönheten och odjuret får man i början veta att en häxa förtrollar en ung prins till ett odjur. Han måste lära sig älska och bli älskad tillbaka före hans 21-årsdag, annars blir han ett odjur för alltid.

Sen sjunger de förtrollade betjänterna "i tolv år har vi rostat...." och "det var tolv år sen vi hade ett besök..."

21 - 12 = 9

9 år? Alltså, för det första var det indeed en UNG prins som öppnade dörren för häxan. För det andra känns det lite väl bitchigt att förtrolla en nioåring. Visserligen kan jag känna samma urge när någon skitunge går på och spindelmannen och annat skit, men ändå. En nioåring?

Bitterføtze, I think minsann!

(Och denna ska in under kategorin "det är helt ok med sjungande tekannor, men det är lite lite märkligt när årtalen inte stämmer")

Før i helvede!

Jag gillar när livet är balanserat.
I natt knatade jag hem från nattklubb i Malmö någonstans efter klockan tre, barfota i regnet.
Nu sitter jag och läser bamsetidning och äter lösgodis med Noa.

Bästa sortens balans.

(Fan vad jag har kändisspotat i Malmö. Halva Sahara Hotnights (som jag inte kände igen. Förvisso), någon från Robinson, Ola och Nic från världens sämsta sommmarlovsmorgon. Malmö is the place to be om man är b-kändis tydligen.)

M to the A to the L to the M to the Ö!

Min son är arg på mig och försöker stänga in mig på mitt rum. Han har blockerat utgången med täcken och kuddar och diverse leksaker. Jag tycker att det är rätt taskigt, men maken hävdar bestämt att det beror på att sonen är så förbannat trött på att jag hela tiden går och sjunger:

"Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Jag ska åka till Malmö! Helt själv utan baaaaarn!"

Frågan är väl om jag hinner ta mig ut ur mitt fängelse (dvs putta omkull kuddarna och kliva över bollen) innan tåget går.


My name is Inga, and I'm from Sweden...

Varför är det så himla lätt att se på folk vilket land de kommer ifrån? Ta mig inte för någon som är bundis med Mengele nu (jag vet redan att jag är elitist och nedlåtande och yada yada yada, men rasist är jag inte), men det ÄR ju otroligt enkelt.

Titta på folk runtomkring er. Bara häromdagen var jag och handlade och noterade en attraktiv man, som jag tänkte "oj, vad snygg och fransk han såg ut". Vid kassan pratade han på franska med sin kompis. Bingo! Och jag kan ju omöjligen ha varit den första som noterat hur himla enkelt det är att peka ut vilka som är finnar och vilka som är svenskar på en finlandsbåt?

För er som precis som jag är rätt bra på det här finns det en rolig lek:

Ställ er på en flygplats. Titta på människor som går mot er. Gissa nationalitet. Kontrollera mot språket de talar/vilken gate de går till om du hade rätt eller fel. I 95% av fallen brukar jag och min syster gissa rätt. Eller, åtminstone ungefär rätt. (Norge och Sverige och Danmark räknas som samma, det får gälla samma för Estland/Lettland/Litauen eller Ryssland/Ukraina, och "Jugoslavien" är helt ok att säga i denna lek. Ingen politik alltså, bara för enkelhetens skull.)

Och det här kommer från någon som alltid får veta hur "svensk" jag ser ut, samtidigt som jag vet att jag har vissa drag från min finska släkt. Jag vet att skenet bedrar och jag vill inte på något sätt påstå att alla från ett visst land har samma drag, eller att svarta har rytmen i blodet och judar har stora näsor och skåningar har stora adamsäpplen eller vad rasbiologer brukar dra till med.

Jag tycker bara att det är rätt fascinerande. För ärligt talat så är det ju mest kroppshållning, kläder, frisyrer, en människas utstrålning som avslöjar henom. Inte generna.


Tidsresa

Idag var jag ute på en tidsresa.
Eftersom det var slut på sushipapper (jag kan inte det japanska ordet, okeeey?) på vårt stora Ica, åkte vi förbi ett mindre Ica för att kolla om de hade rispapper där.

Men det hade de inte. Det var nämligen världens mest osorterade affär. Eller, de hade ett dåligt sortiment. Världens mest osortimenterade affär, kanske?

De hade kanske 2 sorters soya.
Ingen grekisk yoghurt.
Enda salladen var isbergssallad.
Colan fanns bara i 1.5-litersflaskor.
Inga sushisaker.
Däremot hade de både fiskpudding och färska fiskbullar.
Hej hej 90-talet!




Roliga timmen

Semesterbyn Vibäck ligger några kilometer utanför den skola jag gick i på låg- och mellanstadiet. Det innebär självklart nostalgi i mängder. Och flashbacks till den tiden. Och låt mig säga detta: det var inte en helt normal skola. Man vet att man går på en lantskola när det finns en tradition att ha en kaninhoppningstävling varje vår. (Som vi alltid vann, eftersom vår kanin Mingo var en fenomenal hoppare. Det gick inte att gosa med honom och han var lite galen, men jäklar vad han kunde flyga över hinder. Vi var obesegrade många år i rad.)

I alla fall, denna skola hade en mängd konstiga regler och saker för sig. Men en av de saker som vi faktiskt hade snappat upp från normalare skolor, var det här med roliga timmen. På fredagar. Alltså, vad gjorde ni på roliga timmen? Vi lekte bara, endast och enbart tv-program. Hur sorgligt är inte det?

Det varierade lite från fredag till fredag, men generellt så lekte vi Tur i Kärlek (där den kille jag var kär i alltid valde någon populär tjej) eller Kär och Galen (där den kille jag var kär i alltid valde någon populär tjej) eller kanske Småstjärnorna (där den kille jag var kär i alltid hejade på någon populär tjej.) Börjar ni se något mönster här? Det kan ju bero på att jag från lekis till fyran var kär i samma kille. Och han hade ett öga för populära tjejer.

Men skit samma. Vi lekte alltså alltid tv-program. Och när det blev min tur att anordna roliga timmen så tänkte jag (eftersom jag hade lite av ett storhetsvansinne redan då) att min grupp skulle göra något annorlunda. Så jag och Emil (det var hela min grupp, det här var en liten skola. I min årskurs var vi 9 elever) bestämde oss för att vi skulle köra... Fångarna på fortet! (Jag SA ju att det bara var tv-program).

Så vi bokade upp gympasalen och valde ut deltagare och fixade hinder och nycklar för dem att fixa. Deltagarna skulle typ klättra upp för ett rep och hämta en nyckel, hoppa över hinder och klänga i ribbstolar och sånt. Sen kom då den stora finalen: de skulle behöva göra något jätteäckligt! För det vet man ju att det finns massa äckliga spindlar och sånt i Fångarna på fortet. Vi hade tagit reda på att en av de som tävlade inte gillade fästingar. Och att den andra avskydde bearnaisesås. Och nu tänker ni "neej, hon tog inte med fästingar till skolan". Men då har ni liksom missat exakt hur jäkla weird jag var som liten. Jag tog med kanske 20 fästingar från vår långhåriga katt. En del stora och blodfyllda, en del små och krypande. Jag sparade dem i en bigpack-låda och tog med dem. Så att deltagaren skulle behöva flytta dem från en burk till en annan för att få en nyckel. Och den andra deltagaren skulle behöva äta upp en burk bearnaisesås.

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det gick. Vem som vann. Antagligen den mest populära, eftersom säkert inflikade någon att hon inte skulle behöva göra färdigt och att hon hade kämpat så bra och yada yada yada.

Men jag minns att fästingarna rymde. I gympasalen.

Jag vet inte riktigt varför jag erkänner denna pinsamma sak från min barndom.
Men jag tror inte att någon längre är förvånad när jag säger att jag inte hade så mycket vänner när jag var mindre.

Men aldrig med cola.

Topplistan på vad man kunde blanda vodka med (alltid absolut, om vi hade dåligt med pengar blev det explorer) när man var tonåring:

1. Hallonsoda. Sliskigt, sött och rolig färg.
2. Sockerdricka. Sliskigt, sött och slemmigt.
3. Apelsinjuice. Förtog smaken av vodka rätt bra
4. Sprite. Om man inte hittade sockerdricka.
5. Fanta. Inte min personliga favorit, men andra gillade det.

All denna vodka man har druckit.
Undrar hur många hjärnceller som har försvunnit.
(Feel free to skjuta in ett skämt om "massor, särskilt i ditt fall" här)

Vad drack du för hemmablandade groggar när du var liten?



Ge fan!

Herregud vad jag stör mig på kassörskorna på ica/konsum/whatever! Varför verkar de anta att alla är totalt kompletta idioter? Jag fattar inte varför de tvunget måste instruera mig hur man betalar med kort, varje gång? Är det alltså en del av deras arbetsuppgift? Får de sparken om de inte behandlar normalbegåvade vuxna som lallande treåringar/halvblinda pensionärer?

Konsumkassörska som fick barn när hon var 15:
Och så får du Dra Ditt Kort
(Vuxen människa med högskolepoäng drar sitt kort och väntar på att "tryck kod" ska komma upp.)

Konsumkassörska som fick barn när hon var 15: Nu får du Slå Din Kod.
Det går inte att slå koden, eftersom datorn inte har hängt med än. När det går, trycker den vuxna människan med högskolepoäng sin kod. Sen väntar den vuxna människan på att konsumkassörskan ska slå in beloppet. Konsumkassörskan tar skitlång tid på sig. Samtidigt som hon gör det säger hon "och nu ska du Godkänna Beloppet".
Tio sekunder senare går det att godkänna beloppet, varpå den läskunniga vuxna människan med högskolepoäng gör det.

Konsumkassörska som fick barn när hon var 15: Och nu är du färdig. Duuuktig vuxen människa! Duuuktiga du som klarar av att köra bilen hit, storhandla med tre barn, använda självscanningen och sedan Klara Av det svåra momentet Betala Med Kort. Stooort grattis!

Fast det säger de ju aldrig.
De bara frågar om man ska ha kvittot.




Spel och dobbel.

Jag vill spela Nationalencyklopedi-spelet.
Makens familj vill spela Uno.

Vi är inte riktigt på samma våglängd.


Lonely boy

Jag slår ihjäl några flugor.

Noa: Nej mamma! Döda inte dem! De ska vara levande och flyga omkring.
Noa: Flugorna är mina vänner.
Noa (väldigt glad!): Vad många vänner jag har!

Hade han inte haft riktiga vänner också hade det där varit så sorgligt att jag hade gråtit ögonen ur mig.
Nu kunde jag nöja mig med att slå ihjäl några av hans vänner.

Man får ju sällan göra det i verkliga livet.


Var är boxen?

Det regnar.
Jag sitter i en yttepyttestuga.
Det är flugor överallt.
Jag har äntligen listat ut vad det är för fel på en bild som ser pixlig ut på "min" nya hemsida.
Det vore kul om jag kunde fixa det innan artikeln kommer i tryck (jag SA ju att de skulle ringa).
Ännu roligare vore det om jag kunde få igång webredigerarprogrammet på den här datorn.

Det verkar dock inte gå.
Så: var är vinet?

Ny idé för Ikea kanske?

Är det det här som kallas för våningssäng?



Och sen kanske vi kan uppfinna såna där spisar med ett koppel på...

Någon jäkla måtta på dumheterna får det väl ändå vara? Först kom vårdnadsbidraget:

"Vårdnadsbidraget riktar sig till föräldrar med barn mellan 1 till 3 år som vill vara hemma lite längre efter föräldraförsäkringens slut. De kommuner som så önskar kan ge ett skattefritt kommunalt bidrag på maximalt 3 000 kronor per månad. Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag är att barnet inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Föräldern kan förvärvsarbeta och samtidigt uppbära vårdnadsbidrag om barnomsorgen ordnas på annat sätt." (Källa: regeringen.se)

Eller i klartext: Stanna hemma med ungarna kvinnor (för vilken man tror ni stannar hemma för ynka 3000 kronor, när de inte ens är föräldralediga), så får ni en liten slant av oss!

Och nu kommer vårdnadsbidragspengen:

"Den nya barnomsorgspengen är ett kommunalt bidrag som följer med varje barn oavsett vilken typ av verksamhet föräldrarna väljer - i kommunal eller enskild regi. Barnomsorgspengen gäller för godkänd förskoleverksamhet, skolbarnomsorg och godkänd enskild pedagogisk omsorg.
 
Pedagogisk omsorg kan till exempel innebära bidrag till omsorg av egna barn om man samtidigt tar emot lika många barn från andra familjer." (Källa: sundsvall.se)

Eller i klartext: Om vi inte hade varit nog tydliga med att vi tycker att ungar ska vara hemma med sina morsor, så kör vi ett varv till. Stanna hemma med dina barn kvinna! Eller lämna till grannkärringen.

Det mest skrattretande är nog att de har mage att kalla det för jämställdhetsarbete:
"Regeringen vill öka valfriheten för barnfamiljerna och samtidigt stimulera en ökad jämställdhet."

På riktigt alltså? Män tar idag ut skrämmande lite föräldraledighet. När man är föräldraledig talar vi om 80% av sin lön, om man inte är höginkomsttagare. I de två fallen ovan talar vi om 3000 kronor per månad (vårdnadsbidrag) eller 80 000 kronor per år (barnomsorgspengen). Hur många tror att män kommer stanna hemma? På ett ungefär? Nej, det trodde inte jag heller.

De som kommer stanna hemma är lågutbildade, låginkomsttagare, utarbetade och invandrare. Och självklart är de alla kvinnor.

Är det här något som folk verkligen tycker är bra? Att vi går bakåt i utvecklingen? Att vi istället för att bygga ut fungerande barnomsorg så att även skiftarbetande ensamstående kan få en dagisplats, ska vi gå bakåt. Dumpa ungen på farmor eller ta över grannens unge så kan det räknas som "Pedagogisk verksamhet". (Vilket enormt hån det är mot våra fantastiska förskolor vill jag inte ens gå in på)

Om man nu tycker att barn behöver en tryggare miljö: satsa på det då! Bygg ut förskoleverksamheten. Anställ fler förskollärare (inte barnskötare!). Öka tillgängligheten, satsa på vidareutbildning, mer personal, bättre lokaler.

Lennart Bondeson från Kristdemokraterna säger i Nerikes Allehanda:

"Det blir lättare att ordna flexibla lösningar. Möjligheterna till alternativ blir fler. Jag kan inte se några som helst nackdelar."

Klart du inte kan Lennart. Men så är du ju kristdemokrat också.

Lena Baastad, s,:

"I dag ställer vi krav på läroplan och utbildad personal på förskolorna i Örebro. I framtiden har den som har hand om barn inga sådana krav på sig"

Precis.

Visst har jag förstått att det är inte med retro, vintage och 50-tal.
Men på något sätt trodde jag att det gällde heminredning och mode.
Inte familjepolitiken.


Om man bara kunde...

Tänk om man kunde åka tillbaka i tiden och prata med sig själv.
Vad skulle man säga då?
Vad skulle jag säga då?

Jag tycker inte att jag har gjort några stora misstag i mitt liv. Såna där smågrejer, ja. Men i det långa loppet har jag inte det. Vilket ju känns jättekul, eftersom jag då har allting framför mig. Korkade beslut, here I come!

Men för att då återgå till ämnet: vad skulle jag vilja säga? Jo:

1. Vet du lilla Ellen? Man får faktiskt inte kompisar av att vara en dryg besserwisser. Inte på den här lilla inskränkta byskolan. Ja, du är smartare än de andra. Men vill du vara överlägsen, eller vill du vara glad och ha kompisar? Precis, kompisar. Suck it up och sluta vara så socialt inkompetent! När du är vuxen kan du välja dina kompisar själv, tills dess får du göra vad du kan med det utbud som finns. Sluta påpeka när de har fel, sluta skratta när de är korkade. De har åtmistone vänner. Kan du leka burken med din hjärna eller dina böcker? Nope. Då så!

2. Vet du trettonåriga Ellen? Du kommer få hångla. Du kommer få ligga. Du kommer till och med kunna välja och vraka. Men låt för guds skull håret växa ut, plocka ögonbrynen och skaffa linser. Och låt bli att färga håret i auberginefärg om du vill få den där killen du suktar efter.

3. Vet du vad tonårs-Ellen? Sluta ät!

4. Vet du en sak 7 till 19-åriga Ellen? Man glömmer fortare än vad man tror. Skriv dagbok. Pronto! I framtiden kommer det komma en finfin uppfinning som heter "blogg", som gör att man kan skriva om sin vardag för helt främmande människor och på så sätt kunna minnas vad man ha gjort. Vad då? Låter det väldigt märkligt? Ja, när du säger det så. Lite självutlämnande är det kanske. Tur att jag aldrig skriver om något privat då.

5. Vet du vad nygifta Ellen? Åk inte till Montenegro på smekmånad. Just don't.

Men viktigast av allt skulle nog vara det åh så klyschiga: "allt blir bättre när du är vuxen".
Inte för att vara snyftig och så, jag hade en bra uppväxt.
Men det går ju inte att jämföra med livet som vuxen.

Eller för att citera Annika Norlin:

Varenda bok jag kunde komma över läste jag /.../
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nå't /.../

De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vadå, från förpliktelser, tjenare
Man skulle va' horan, madonnan
Smart och korkad på samma gång /.../

Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då /.../

Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid

(Låt: Och jag grät mig till sömns efter alla dar, med Säkert!)