Jag tror...
... att den som uppfann powernapen var en förälder. Fast hen kallade det för "om jag och barnen ska klara av den här dagen med vårt förstånd intakt så måste jag få vila ögonen åtminstone två minuter"-nap.
... också att kvinnan som "söker en kille jag inte kan sluta titta på" (i reklam för någon slags dejtingsajt) kommer få stora problem längre fram. Jag riktigt ser det framför mig:
- Nej, Ada - låt bli fiskarna! Klara slutar slå sin lillasyster och Bill låter bli att peta näsan! Och ÄLSKLING! Kan du ge fan i att fånglo på mig och hjälpa till med ungarna?!
Fast reklammänniskorna verkar aldrig tänka så långt som att de får barn. Wonder why?
... också att kvinnan som "söker en kille jag inte kan sluta titta på" (i reklam för någon slags dejtingsajt) kommer få stora problem längre fram. Jag riktigt ser det framför mig:
- Nej, Ada - låt bli fiskarna! Klara slutar slå sin lillasyster och Bill låter bli att peta näsan! Och ÄLSKLING! Kan du ge fan i att fånglo på mig och hjälpa till med ungarna?!
Fast reklammänniskorna verkar aldrig tänka så långt som att de får barn. Wonder why?
Bowling... alla sura hemmafruars våta dröm?
Jag är faktiskt väldigt fascinerad av Örebroarnas förmodade gillande av bowling. Nu har jag hört ännu en radioreklam för Strike&Co. Och den är faktiskt ännu mer ologisk än den med gubbgänget på konferens, tro det eller ej.
Gunnar har jobbat över lite väl mycket på sistone. Nu bjuder han ut sin fru på lite "vardagsmys" (reklamens ord, inte mina). Kvinnan är jättesur och ironiserar över allting. Typ "musslor... du menar ett ryggradslöst blötdjur som du?".
I alla fall så säger reklamrösten: "Vad Karin/Eva/Vanligt reklamnamn inte vet är att Strike&Co har öppnat restaurang och där man kan bowla efter maten". Och sen får man höra hur de bowlar och så hör man Karin/Eva säga "Men... Gunnar!" och hon låter väldigt pilsk, minst sagt.
Två frågor:
1. Vad då "Vad Karin/Eva inte vet är..."?? Är hon dum i huvudet eller? Såg hon inte bowlingbanorna? Fattade hon inte misstanke när de gick in på ett ställe som heter "Strike&Co?" Hör hon inte det omisskännliga ljudet av bowling? Är hon SÅ jäkla pantad?
2. Vem - och nu frågar jag helt uppriktigt här - vem blir kåt av bowling? Ifall ni har svaret på det kanske ni ska tipsa "Outsiders". De söker säkert freaks, förlåt, "helt vanliga människor med otroligt märkliga böjelser" till kommande program.
Radioreklam är fascinerande. Reklam överhuvudtaget. Kanske borde ägna en hel blogg åt det? jagharingetliv.blogg.se kanske?
Gunnar har jobbat över lite väl mycket på sistone. Nu bjuder han ut sin fru på lite "vardagsmys" (reklamens ord, inte mina). Kvinnan är jättesur och ironiserar över allting. Typ "musslor... du menar ett ryggradslöst blötdjur som du?".
I alla fall så säger reklamrösten: "Vad Karin/Eva/Vanligt reklamnamn inte vet är att Strike&Co har öppnat restaurang och där man kan bowla efter maten". Och sen får man höra hur de bowlar och så hör man Karin/Eva säga "Men... Gunnar!" och hon låter väldigt pilsk, minst sagt.
Två frågor:
1. Vad då "Vad Karin/Eva inte vet är..."?? Är hon dum i huvudet eller? Såg hon inte bowlingbanorna? Fattade hon inte misstanke när de gick in på ett ställe som heter "Strike&Co?" Hör hon inte det omisskännliga ljudet av bowling? Är hon SÅ jäkla pantad?
2. Vem - och nu frågar jag helt uppriktigt här - vem blir kåt av bowling? Ifall ni har svaret på det kanske ni ska tipsa "Outsiders". De söker säkert freaks, förlåt, "helt vanliga människor med otroligt märkliga böjelser" till kommande program.
Radioreklam är fascinerande. Reklam överhuvudtaget. Kanske borde ägna en hel blogg åt det? jagharingetliv.blogg.se kanske?
It's a sick sick world...
It’s a sick sick world… Trots att jag lyssnar på reklamradio, sänder de några låtar ibland mellan all reklam. Och idag lyssnade jag på han idol-sebastians låt ”Do what you’re told”. Och att killen inte är arresterad för ”offentligt framkallande av spontana kräkningar due to kvinnofientlig mansgrisig sexistisk låttext” är rätt märkligt.
Ska vi ta och kolla på texten? (Och jodå, jag är medveten om att jag är några år efter, men kom igen. Ni kan väl låtsas?)
“You’ve Got a mind of your own Yeah, you proved
You can slam down a phone And your rules They change with the weather It’s not getting better”
Än så länge är det inte så farligt. Ja, jo, han är lite trött på henne, men det får man väl vara.
“Venus and Mars Constantly misunderstanding
Constantly making demands that I can’t meet You halfway Just gotta say”
Första kräkvarningen. Venus and Mars? Stenåldern ropade och ville ha sina åsikter tillbaka.
“Someone’s gonna give… and it ain’t gonna be me From now on you’ve gotta… Do what you’re told
Follow directions, obey the law I let you win but you go too far I know the deal, baby you’re a star
But you’re outta control, you never do what you’re told Read the instructions, stay on the road
Think from above, not down below I’m the man, gimme control Baby baby please, just do what you’re told “
Översättning: Jag man. Du kvinna. Du hålla käften. Jag bestämma. Ugh. Hur var det nu med stenåldern?
“You’ve Been wearing the pants It was cool But I’m taking them back
Yeah, I’m through With these knock-down drag-out conversations”
Jag man. Du kvinna. Du hålla käften. Jag bestämma. Ugh. Öh.
Och sen fortsätter det sådär. Ugh. Öh. Man. Öh. Bestämma. Öh. Ro hit en chipspåse. Ugh.
Så sitter jag där i bilen och är uppretad över hur sjukt allt är. Och när jag kommer fram till jobbet läser jag lokaltidningen och får se en liten notis om att en man blivit friad från misshandel av sin fru. Så här var det: Mannen slog sin fru i köket, dottern ringde polisen och när polisen kom satt kvinnan blodig och omtöcknad på golvet. Ambulansen tog med henne till sjukhuset, och dottern hade stannat kvar inlåst i badrummet där hon skräckslagen hade gömt sig, tills mannen hade avlägsnats. Nu hävdar kvinnan att hon inte hade blivit misshandlad alls, utan att hon hade ramlat i bordet och slagit sig, och tvingat sin tonårsdotter att ljuga om en misshandel.
Kan ni säga ”hotad, rädd, kvinna?”.
Hur var det nu låten gick: ” From now on you’ve gotta do what you’re told
Follow directions, obey the law... I’m the man, gimme control”
Jodå. Kräkvarning, minst sagt.
Ska vi ta och kolla på texten? (Och jodå, jag är medveten om att jag är några år efter, men kom igen. Ni kan väl låtsas?)
“You’ve Got a mind of your own Yeah, you proved
You can slam down a phone And your rules They change with the weather It’s not getting better”
Än så länge är det inte så farligt. Ja, jo, han är lite trött på henne, men det får man väl vara.
“Venus and Mars Constantly misunderstanding
Constantly making demands that I can’t meet You halfway Just gotta say”
Första kräkvarningen. Venus and Mars? Stenåldern ropade och ville ha sina åsikter tillbaka.
“Someone’s gonna give… and it ain’t gonna be me From now on you’ve gotta… Do what you’re told
Follow directions, obey the law I let you win but you go too far I know the deal, baby you’re a star
But you’re outta control, you never do what you’re told Read the instructions, stay on the road
Think from above, not down below I’m the man, gimme control Baby baby please, just do what you’re told “
Översättning: Jag man. Du kvinna. Du hålla käften. Jag bestämma. Ugh. Hur var det nu med stenåldern?
“You’ve Been wearing the pants It was cool But I’m taking them back
Yeah, I’m through With these knock-down drag-out conversations”
Jag man. Du kvinna. Du hålla käften. Jag bestämma. Ugh. Öh.
Och sen fortsätter det sådär. Ugh. Öh. Man. Öh. Bestämma. Öh. Ro hit en chipspåse. Ugh.
Så sitter jag där i bilen och är uppretad över hur sjukt allt är. Och när jag kommer fram till jobbet läser jag lokaltidningen och får se en liten notis om att en man blivit friad från misshandel av sin fru. Så här var det: Mannen slog sin fru i köket, dottern ringde polisen och när polisen kom satt kvinnan blodig och omtöcknad på golvet. Ambulansen tog med henne till sjukhuset, och dottern hade stannat kvar inlåst i badrummet där hon skräckslagen hade gömt sig, tills mannen hade avlägsnats. Nu hävdar kvinnan att hon inte hade blivit misshandlad alls, utan att hon hade ramlat i bordet och slagit sig, och tvingat sin tonårsdotter att ljuga om en misshandel.
Kan ni säga ”hotad, rädd, kvinna?”.
Hur var det nu låten gick: ” From now on you’ve gotta do what you’re told
Follow directions, obey the law... I’m the man, gimme control”
Jodå. Kräkvarning, minst sagt.
Dold rasism?
Idag skulle jag ringa till ”min” bank. Ett sådant där ”jag vill gärna få min lön utbetald, tack”-samtal.
Och så hamnade jag självklart i telefonkö. Det intressanta var dock att de hade helt olika meddelanden på svenska och engelska.
På svenska: ”Välkommen till swedbank. Vi besvarar snart ditt samtal”
På engelska: ”Welcome to swedbank. Our lines are busy at the moment. We’d appreciate it if you’d hold”
Varför är det så? Varför får de engelsktalande mycket mer information än oss svenskar? Och varför ska de besvara de svenskas samtal snart, medan de inte ger något sådant löfte till utländska bankkunder? Är det kanske rasism? Eller någon annan dold agenda?
Sen kommer rösten igen och deklarerar att: ”Just nu är det många som ringer till oss. Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan.” Men: ”Thank you for waiting. We’ll soon answer your call”
Nu är det omvända roller. Varför får engelsktalande människor inte veta att det är många som ringer? För att de fick veta det från första början. Varför fick inte vi det?
Det känns som att det finns två alternativ här:
1. De har en dold agenda på Swedbank. De har något emot svenskar eller invandrare, och vill med dessa märkliga meddelanden klargöra det på något sätt.
2. Någon har klantat till sig och lagt in meddelandena i fel ordning. Logiskt vore ju att man får mest information från början. Det känns som att när man har suttit i fem minuter har man redan listat ut att ”just nu är det många som ringer” till dem. Det vill jag gärna höra i början, inte ”vi besvarar snart ditt samtal”. För ”snart” kan ju inom bank-, försäkrings- och csn-världen betyda allt mellan en månad och aldrig.
3. Och så det tredje alternativet, som just slog mig: det kanske är en slump? De kanske inte räknar med att någon ska sitta och liksom analysera sönder deras automatiska meddelanden?
Men då har de fel! För sen blev jag nämligen kopplad till telefonbanken kundservice, och då var det helt nya meddelanden. Förvisso bara på svenska, men jag tror att det finns rätt bra material där också. Men det tar vi en annan gång.
Och så hamnade jag självklart i telefonkö. Det intressanta var dock att de hade helt olika meddelanden på svenska och engelska.
På svenska: ”Välkommen till swedbank. Vi besvarar snart ditt samtal”
På engelska: ”Welcome to swedbank. Our lines are busy at the moment. We’d appreciate it if you’d hold”
Varför är det så? Varför får de engelsktalande mycket mer information än oss svenskar? Och varför ska de besvara de svenskas samtal snart, medan de inte ger något sådant löfte till utländska bankkunder? Är det kanske rasism? Eller någon annan dold agenda?
Sen kommer rösten igen och deklarerar att: ”Just nu är det många som ringer till oss. Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan.” Men: ”Thank you for waiting. We’ll soon answer your call”
Nu är det omvända roller. Varför får engelsktalande människor inte veta att det är många som ringer? För att de fick veta det från första början. Varför fick inte vi det?
Det känns som att det finns två alternativ här:
1. De har en dold agenda på Swedbank. De har något emot svenskar eller invandrare, och vill med dessa märkliga meddelanden klargöra det på något sätt.
2. Någon har klantat till sig och lagt in meddelandena i fel ordning. Logiskt vore ju att man får mest information från början. Det känns som att när man har suttit i fem minuter har man redan listat ut att ”just nu är det många som ringer” till dem. Det vill jag gärna höra i början, inte ”vi besvarar snart ditt samtal”. För ”snart” kan ju inom bank-, försäkrings- och csn-världen betyda allt mellan en månad och aldrig.
3. Och så det tredje alternativet, som just slog mig: det kanske är en slump? De kanske inte räknar med att någon ska sitta och liksom analysera sönder deras automatiska meddelanden?
Men då har de fel! För sen blev jag nämligen kopplad till telefonbanken kundservice, och då var det helt nya meddelanden. Förvisso bara på svenska, men jag tror att det finns rätt bra material där också. Men det tar vi en annan gång.
Bowling... alla kostymers våta dröm?
Jag är fortfarande fascinerad av radioreklam. Förvisso har jag bytt en halvtimmes bussåkning mot en halvtimmes bilpendling nu i och med nya jobbet, men tiden är densamma: 30 minuter med reklamradio. Och de guldkorn man stöter på!
Idag när jag åkte hem fick jag höra om Nisse/Peter/Vanligt reklamnamn som är marknadschef på sitt företag. Och han håller i en konferens och har lovat kunderna en överraskning. Så hör man Nisse/Peter säga typ "kul att så många kunde komma... eh... jätteskoj... nu ska vi gå igenom lite... och i eftermiddag blir det något fysiskt" varpå en surkuk (motsvarigheten till bitterfitta) då teaterviskar till någon annan "det kunde man då ha gett sig faan på", uppenbart missnöjd.
Men! Då är det bowling som är det fysiska! Och vi får höra glada skratt och stoj och den gamle surkuken är nu en glad prick (pun intended!) och säger "Nisse/Peter, din gamla kamel! Det kunde man ju ge sig faan på", fast uppenbart nöjd då. OCh så säger Strike&Co som då reklamen är för att "vi har både bowling och möten bla bla bla"
Och jag tycker att hela reklamen är jättemärklig. Sen när är bowling något som kostymnissar gillar?
Och VEM säger "din gamla kamel"?
Kanske fd surkukar som gillar bowling?
Idag när jag åkte hem fick jag höra om Nisse/Peter/Vanligt reklamnamn som är marknadschef på sitt företag. Och han håller i en konferens och har lovat kunderna en överraskning. Så hör man Nisse/Peter säga typ "kul att så många kunde komma... eh... jätteskoj... nu ska vi gå igenom lite... och i eftermiddag blir det något fysiskt" varpå en surkuk (motsvarigheten till bitterfitta) då teaterviskar till någon annan "det kunde man då ha gett sig faan på", uppenbart missnöjd.
Men! Då är det bowling som är det fysiska! Och vi får höra glada skratt och stoj och den gamle surkuken är nu en glad prick (pun intended!) och säger "Nisse/Peter, din gamla kamel! Det kunde man ju ge sig faan på", fast uppenbart nöjd då. OCh så säger Strike&Co som då reklamen är för att "vi har både bowling och möten bla bla bla"
Och jag tycker att hela reklamen är jättemärklig. Sen när är bowling något som kostymnissar gillar?
Och VEM säger "din gamla kamel"?
Kanske fd surkukar som gillar bowling?
Tror inte det va?
På alltombarns förstasida kunde jag igår läsa om hur Tori Spelling fick sin kropp tillbaka genom träning.
Och eftersom jag nu har blivit mitt nya wasafrukostknäcke-jag kunde jag inte låta bli att läsa artikeln.
(Bild från alltombarn.se)
Alltså, jag vet inte men... nej tack? Har ni sett överarmarna?
Jag är nog mer nöjd med mig själv, tro det eller ej.
Det är nog bara i mamma-världen Tori Spelling kan anses vara en förebild inom utseende.
Och eftersom jag nu har blivit mitt nya wasafrukostknäcke-jag kunde jag inte låta bli att läsa artikeln.
(Bild från alltombarn.se)Alltså, jag vet inte men... nej tack? Har ni sett överarmarna?
Jag är nog mer nöjd med mig själv, tro det eller ej.
Det är nog bara i mamma-världen Tori Spelling kan anses vara en förebild inom utseende.
Länge leve bloggen. Bloggen är död.... eller?
Ungefär 3 inlägg sen nyår. (Nu skulle man ju kunna tycka att jag borde ha lite mer koll på det, hur svårt är det att kolla sin egna bloggs history? Men jag är lat.) Det känns som att såhär kommer jag aldrig få ett bokkontrakt. Ni vet den där grejen när någon förläggare läser ens blogg och bara "Men gud vilken duktig tjej, hon måste ju få skriva en bok utifrån sitt bloggmaterial". Det kommer hända "ketchupmamman" istället. Vilket väl är ok, hon är jätteduktig. Och flitig. Och rolig.
Jag däremot är mest trött. Inte sådär "åh, vad grått det är ute, jag behöver lite choklad"-trött. Utan mer "jag har sovit tolv timmar och behöver sova tolv timmar till för att inte somna med ansiktet i mina wasa frukost-mackor som jag precis har börjat äta eftersom mitt nya nyttiga jag har gjort entré." Alltså, nu är jag så trött att mina meningar blir helt ofokuserade också. Jag har alltså börjat äta mackorna för att mitt nya nyttiga jag har gjort entré. Jag är inte trött för att mitt nya nyttiga jag... ja, ni fattar.
Men om man tänker på saken: jag har precis lärt mig ett helt nytt yrke på fem dagar. Kvinnan jag efterträder har arbetat som det i 10 år. Det känns som att fem dagar vs. tio år är lite ojämnt. Hence "somna i frukostmackorna"-tröttheten.
Så bloggandet hamnar lite efter. Långt efter. Först tänkte jag försöka fokusera på att göra ett bra intryck på nya jobbet och inte snarka på fikarasterna. Sen tänkte jag att mina barn ska komma ihåg vem deras mamma är, och inte bara tänker på mig som "den där klumpen under täcket". Efter det tror jag att det vore bra för äktenskapet om jag någon gång orkade vara vaken längre än klockan 20, och faktiskt umgås med min man. Och tja... sen har vi ju 1.5 säsong av "Dexter" att se också.
Det här är anledningen till att jag aldrig kommer skriva en bok, bli riksdagsledamot eller typ stor skådespelare (jag trodde att jag skulle ha hunnit uppnå åtminstone något av detta innan jag blev 25 när jag var yngre). Jag är för trött.
Godnatt!
Jag däremot är mest trött. Inte sådär "åh, vad grått det är ute, jag behöver lite choklad"-trött. Utan mer "jag har sovit tolv timmar och behöver sova tolv timmar till för att inte somna med ansiktet i mina wasa frukost-mackor som jag precis har börjat äta eftersom mitt nya nyttiga jag har gjort entré." Alltså, nu är jag så trött att mina meningar blir helt ofokuserade också. Jag har alltså börjat äta mackorna för att mitt nya nyttiga jag har gjort entré. Jag är inte trött för att mitt nya nyttiga jag... ja, ni fattar.
Men om man tänker på saken: jag har precis lärt mig ett helt nytt yrke på fem dagar. Kvinnan jag efterträder har arbetat som det i 10 år. Det känns som att fem dagar vs. tio år är lite ojämnt. Hence "somna i frukostmackorna"-tröttheten.
Så bloggandet hamnar lite efter. Långt efter. Först tänkte jag försöka fokusera på att göra ett bra intryck på nya jobbet och inte snarka på fikarasterna. Sen tänkte jag att mina barn ska komma ihåg vem deras mamma är, och inte bara tänker på mig som "den där klumpen under täcket". Efter det tror jag att det vore bra för äktenskapet om jag någon gång orkade vara vaken längre än klockan 20, och faktiskt umgås med min man. Och tja... sen har vi ju 1.5 säsong av "Dexter" att se också.
Det här är anledningen till att jag aldrig kommer skriva en bok, bli riksdagsledamot eller typ stor skådespelare (jag trodde att jag skulle ha hunnit uppnå åtminstone något av detta innan jag blev 25 när jag var yngre). Jag är för trött.
Godnatt!
En stor dag imorgon
Jag har väntat länge på den här dagen. Självklart är jag lite nervös, vem skulle inte vara det. Men jag har ju väntat flera år, letat och tänkt och verkligen försökt få till det. Och nu äntligen kommer den här dagen.
Noa ska börja på ridskola!
Och jag ser genast framför mig hur det kommer bli:
"Alla barnen sitt nu upp på hästarna.
Noas mamma får gärna gå av den lilla a-ponnyn.
Då kan ni börja leda barnen framåt längs med spåret.
Noas mamma får gärna låta bli att försöka få hästen att röra sig under hennes tyngd.
Sen kan alla barnen stanna med sina hästar, så kan vi alla stirra elakt på Noas mamma som puttar undan de andra barnen i sin iver att filma sin son."
Noa har dock helt och fullt koll på vad han ska göra. Jag är impad:
"Jag ska rida på ridskola, på smååå hästar." (måttar upp typ en centimeterstor häst)
Och om ridläraren säger att han ska stanna så ska han: "Ropa på en vuxen så kommer den och hjälper mig. Sen ska jag och den lilla hästen hoppa såhär: skutt skutt skutt. Och vet du mamma? Ru hoppar, men Tiger, han skuttar!"
Det blir nog jättebra det där.
Noa ska börja på ridskola!
Och jag ser genast framför mig hur det kommer bli:
"Alla barnen sitt nu upp på hästarna.
Noas mamma får gärna gå av den lilla a-ponnyn.
Då kan ni börja leda barnen framåt längs med spåret.
Noas mamma får gärna låta bli att försöka få hästen att röra sig under hennes tyngd.
Sen kan alla barnen stanna med sina hästar, så kan vi alla stirra elakt på Noas mamma som puttar undan de andra barnen i sin iver att filma sin son."
Noa har dock helt och fullt koll på vad han ska göra. Jag är impad:
"Jag ska rida på ridskola, på smååå hästar." (måttar upp typ en centimeterstor häst)
Och om ridläraren säger att han ska stanna så ska han: "Ropa på en vuxen så kommer den och hjälper mig. Sen ska jag och den lilla hästen hoppa såhär: skutt skutt skutt. Och vet du mamma? Ru hoppar, men Tiger, han skuttar!"
Det blir nog jättebra det där.
Sista dagen.
Ja, alltså inte sista dagen som i "imorgon hoppar jag från en bro" utan mer som i "på måndag börjar jag ett nytt jobb".
Och jag vet inte riktigt vad som väntar. Men en sak jag vet med säkerhet: jag kommer inte dela kontor med någon som jag kan sjunga duett till "Moulin Rouge" med. Och det kan ju vara lite sorgligt. Kanske vägs det upp av att kunna säga massor med saker om mina barn som någon inte redan hört till leda. Men ändock, jag känner att jag bör dedikera det här blogginlägget till Liza. (Jag skulle kunna blogga om en hemskans massa andra saker, men eftersom jag fortsätter vara proffsig trots min nya anställning elsewhere, väljer jag att inte göra det.)
Alltså. Till min room-mate Liza.
Måste man skriva något mer än så när man dedikerar något till någon? I såna fall tackar jag för utmärkt samarbete i "rädda ankungarna"-projektet. Jag vill lovorda hennes "rulla på ögonen åt märkliga citat"-kunskaper, och även hylla hennes förmåga att helt döda en konversation genom att bara tiga.
Och så är hon ju "otroligt trevlig" också enligt henne själv.
Och jag vet inte riktigt vad som väntar. Men en sak jag vet med säkerhet: jag kommer inte dela kontor med någon som jag kan sjunga duett till "Moulin Rouge" med. Och det kan ju vara lite sorgligt. Kanske vägs det upp av att kunna säga massor med saker om mina barn som någon inte redan hört till leda. Men ändock, jag känner att jag bör dedikera det här blogginlägget till Liza. (Jag skulle kunna blogga om en hemskans massa andra saker, men eftersom jag fortsätter vara proffsig trots min nya anställning elsewhere, väljer jag att inte göra det.)
Alltså. Till min room-mate Liza.
Måste man skriva något mer än så när man dedikerar något till någon? I såna fall tackar jag för utmärkt samarbete i "rädda ankungarna"-projektet. Jag vill lovorda hennes "rulla på ögonen åt märkliga citat"-kunskaper, och även hylla hennes förmåga att helt döda en konversation genom att bara tiga.
Och så är hon ju "otroligt trevlig" också enligt henne själv.
Gott nytt år!
För ett år sedan bloggade jag om hur händelselöst år 2008 skulle bli. Vi skulle inte flytta, inte få barn, ingenting.
Och visst hade jag rätt! Trots att vi har varit svindlande nära att köpa hus några gånger har det inte blivit av. Vi har helt enkelt levt på i lugn och ro. Slappat. Myst. Jobbat. Lekt. Det stora äventyret var typ en resa till Astrid Lindgrens värld.
Därmed inte sagt att det har varit ett tråkigt år. Herregud, vi lever ju med Crazy (Emmy) och Lazy (Noa) här hemma. Tråkigt kan det aldrig bli. Men nu känns det ändå som att stiltjen får vara över. Nu vill jag ha äventyr.
Och eftersom jag är en småborgerlig hemmafru innerst inne, så får detta äventyr motsvara att köpa hus. Kanske ett blått hus, det känns väl lite wild and crazy? Så kan jag sitta där på facebook och kolla på vännernas vilda festbilder från olika länder och bara "ah, men vi köpte ett hus som inte är dränerat sen femtiotalet. DET är att leva på the wild side of life".
Sen vill jag bara flika in att år 2008 var första gången i hela mitt liv som jag sa "nu ska jag gå ner vi vikt" och inte gav upp efter 3 kilo. Det ni! 2009 ska väl fortsättas i samma tecken. Sen kommer ett bildkollage. Ärligt talat är det typ hela min motivation till att gå ner i vikt: att kunna göra ett häftigt bildkollage på viktnedgången när den är färdig. Det är väl helt normalt?
Gott nytt år allihopa!
Och visst hade jag rätt! Trots att vi har varit svindlande nära att köpa hus några gånger har det inte blivit av. Vi har helt enkelt levt på i lugn och ro. Slappat. Myst. Jobbat. Lekt. Det stora äventyret var typ en resa till Astrid Lindgrens värld.
Därmed inte sagt att det har varit ett tråkigt år. Herregud, vi lever ju med Crazy (Emmy) och Lazy (Noa) här hemma. Tråkigt kan det aldrig bli. Men nu känns det ändå som att stiltjen får vara över. Nu vill jag ha äventyr.
Och eftersom jag är en småborgerlig hemmafru innerst inne, så får detta äventyr motsvara att köpa hus. Kanske ett blått hus, det känns väl lite wild and crazy? Så kan jag sitta där på facebook och kolla på vännernas vilda festbilder från olika länder och bara "ah, men vi köpte ett hus som inte är dränerat sen femtiotalet. DET är att leva på the wild side of life".
Sen vill jag bara flika in att år 2008 var första gången i hela mitt liv som jag sa "nu ska jag gå ner vi vikt" och inte gav upp efter 3 kilo. Det ni! 2009 ska väl fortsättas i samma tecken. Sen kommer ett bildkollage. Ärligt talat är det typ hela min motivation till att gå ner i vikt: att kunna göra ett häftigt bildkollage på viktnedgången när den är färdig. Det är väl helt normalt?
Gott nytt år allihopa!