Eh... nej! Jag tänker inte lägga in en bild på vad jag har på mig. Jag tänkte däremot vara lite dryg om hela det här konceptet. Och då måste jag först be om ursäkt till söta fröken J, eftersom hon helt nyligen har börjat med detta. Till mitt försvar kan jag säga att jag faktiskt tycker det är mysigt att se hennes outfits, för då känns det som när vi gick i skolan tillsammans och jag fick känna mig sunkig varje dag för att hon var så tillpiffad. Me like!

Men överhuvudtaget - själva fenomenet? Varför har det blivit så stort att lägga ut en bild på vad man har på sig? Finns det inte roligare saker att visa? Eller handlar det om att så otroligt många bloggar handlar om mode? Och varför har det blivit så? Mode och inredning är tydligen skitvanligt i bloggvärlden. Varför?

Jag funderar på att lägga ut en bild varje dag på "Dagens måltid". Är inte det av ungefär samma intresse? "Grillad halloumi från COOP, ruccolasallad med citron och flingsalt också från COOP och så en potatisgratäng med potatis och grädde från ICA KVANTUM".

Eller varför stanna där? Varför inte fota allehanda andra saker? "Dagens sovställning" (Då får man be om hjälp med fotandet) "Dagens bajsblöja" (För småbarnsföräldrar då) "Dagens post" osv osv.

Nu är det ju så att jag är totalt ointresserad av mode och förstår inte riktigt grejen med att skriva om kläder osv. Men det känns ändå som att jag har missat något med "dagens outfit". Vad är det till för? Är det bara för att jag ska bli avundsjuk på att fröken J är så snygg och stylad jämt medan jag sitter här i mammakläder och tycker synd om mig själv? I såna fall, fy vad elakt!

Två år tog det! Två år, innan det oundvikliga inträffade.

Plötsligt var den bara där. Glänsande, avlång. Och så brun. Bajsbrun, för att vara riktigt korrekt. Den flöt runt och guppade och verkade trivas bra. Styrde sin kosa åt mitt håll. Brun och glänsande.

Då fick det räcka. "ÄÄÄLSKLIIIIING!! KOM OCH TA BORT NOAHS BAJSKORV UR BADKARET!"

Sedan var faran över. Ungen försökte dricka bajsvattnet. Tvååringar är inte så hygieniska av sig.

Vilket trauma.

Det känns lite mysko! Snart är sommaren här, och så också sista boken. Det är slut! Inget mer Harry Potter efter det. Eller jo, filmerna också. Men det är ju inte samma sak! Vad kommer hända?

Jag har följande teorier/förhoppningar:

- Snape är inte ond. Eller jo, ond är han ju. Men han är på de godas sida. Som Sirius säger: "The world isn't divided into good people and Death Eaters". Snape är en elak jäkel, men han är Dumbledore lojal. Tror jag. Vad jag hoppas vet jag inte.

- Någon av de tre dör. Jag hoppas definitivt på Harry, gnälliga lilla skitunge med Frodokomplex. Jag fasar för att Ron, Hermione eller någon av tvillingarna ska dö. Hagrid kan få dö, det gör inte så mycket. Konstigt nog. Hoppas hoppas att Percy dör. Och Malfoy!!

- Neville kommer spela en stor roll. Det hintas ju om det redan i OOTP, när han utvecklas så himla mycket i DA. Go Neville!

Det ska bli så spännande! Jag ser fram emot det så otroligt mycket! Men först är det filmen att se, härligt det också.

tp://www.mugglenet.com/countdown/cd-dh.swf "

Måste bara skryta lite. N har varit utan blöja hela dagen idag (hemma alltså, han har ju gått sex timmar på dagis också). Inte en olycka (än så länge!). Han har kissat på pottan sex gånger, och sagt till och varit superduktig! Jag är så stolt! Vi har ju precis börjat liksom, det är precis nu vi har börjat ta av honom blöjan hemma och redan går det så himla bra. Det känns superkul, och han är så himla duktig.

Annars är jag sjukt sugen på lösgodis till project runway ikväll. Men näe. Det blir nog inget. *snyftar lite för mig själv*

Vi har köpt hem en sju kilos vattenmelon. Hurra! Underbart, underbart.

Och så har jag köpt jif också, världen är åter som den ska. Tyvärr lider jag av sjuk ryggvärk ikväll, så något skurande med jif blir det inte. Men jag sprutade lite i handfatet och sniffade.

Hur sjukt är det inte att alla mina blogginlägg på något sätt kommer att handla om jif till sist? Undra hur många gånger jag har skrivit ordet jif i den här bloggen. Jif är ju till och med helt idiotiskt, vad var det för fel på Vim? Dumma namn, ljuvliga doft.

Jag tror jag behöver uppsöka en psykolog. Eller hålla tummarna för att typ soc inte läser min blogg. Då kommer de sno N. Han kan ju inte bo hos en psykiskt störd jif-pundare liksom.

Nej, dags att vänta på vattenmelon, P ska bara natta barn först. Mums!

Jupp, jag tänker bara gnälla! För det är så sjukt synd om mig!

Det är varmt ute. Och poolen är inte fylld. Och Noah ville inte gå hem från dagis eftersom han lekte. Så jag fick bära honom till vagnen och sen lyssna till skrik hela vägen.

Och det är varmt!! Visste ni att man kan svettas i knävecken? Det visste inte jag. Jag hade gärna sluppit veta det också, men tack så jäkla mycket graviditeten för denna nya upplysning!

En bra jävla mamma (ja, jag tänker försöka svära så mycket som möjligt för då kanske jag mår bättre) hade gått ut i lekparken med sitt barn. Eller lekt i trädgården. Men jag är så sjukt VARM! och det är svalare inomhus. Så vi sitter och ser på Emil och äter russin. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det, för jag är varm (har ni hört det förut), har ont i huvudet och mår illa. Dessutom vill jag ha vattenmelon men min jäkla diktator till make säger att vi inte har råd. Hur jäkla sorgligt är det inte att inte ens ha råd med vattenmelon?

Alltså, de svältande barnen i Afrika får säkert höra av sina föräldrar "sluta klaga, tänk på Ellen i Örebro - henne är det synd om!!"

Jag gillar msn! Då kan man liksom låtsas att man umgås med de vänner som är för långt bort för att man ska kunna umgås med dem på riktigt. Jag kan låtsas att det inte alls är surt att L och S är i samma stad och kan gå ut på krogen (det är en historia för sig, men ja ä int bitter. Ha! Gick någon på den?), för jag är ju nästan där också. Det är nästan som på gymnasiet, jag kan prata med L varje dag tack vare msn. Att små meddelanden via internet inte riktigt är samma sak som typ 7 timmars umgänge med riktig konversation, det ignorerar jag lite lämpligt.

Dessutom kan jag ha kontakt med massor av internetvänner via msn. Och så kan jag skälla på P när det tar för lång tid att natta N. Och så kan man prata med folk mitt i natten, vid tidpunkter då man inte vågar ringa liksom. Och så slipper jag ringa. Punkt slut. För alla som känner mig vet hur jäkla dålig jag är på att prata i telefon. Det är ett handikapp. Jag hade en terapisession med L för några månader sen. Det gick rätt bra trots allt tror jag. Kanske dags för en till? Det är ett under att jag har vänner kvar, tack och lov för msn!

Vad kan man mer göra? Jo, man kan prata med såna som man aldrig skulle ringa, men som kan vara lite småmysiga att prata med ändå när man har tråkigt. Typ ens mans kompis sambo eller liknande.

Nog om msn. Just nu är jag lite orolig för N. Han ville ha fil med musli, men filen var lite småkonstig. Men han fick ändå, för jag tänkte att "han är ju två år, han vet inte att den här filen nog inte smakar riktigt som den ska." Men nu dansar han runt med uppspärrade ögon framför tv:n (jupp, sunkiga familjen äter frukost framför tv:n och inte i köket. Men hallå, prova själva att vakna sex varje jäkla dag och sen orka fixa fin frukost i köket??), i alla fall - han dansar runt med konstiga ögon och sked i handen och gör mysko ljud. Just nu spänner han hela kroppen och stampar i golvet. Och nu äter han lite mer fil. Note to self: kanske inte mer gammal fil till korven?

Inatt drömde jag att vi hade fått en jättefin liten bebispojke som tappade sina strumpor hela tiden, och förlossningen hade varit så bra att jag inte ens kom ihåg den sen, men mådde tiptop redan två dagar efter. Only in dreams my friends, only in dreams...

Familjeliv.se har bytt logga. Till Famiijeiiv! Se efter själva: www.familjeliv.se

Ja, jag fattar att det ska vara någon slags stiliserad familj osv. Men det ser ju förjäkligt ut! Man har inte prickar över l, och när de gör så kan jag inte läsa det på något annat sätt än i. Jag vet att jag är handikappad, men jag är dålig på att förstå dålig svenska, jag vet det! Jag kan inte förstå och tänka "outside the box" när man har felaktig grammatik eller meningsbyggnad. Jag kan inte få "Nata-Lee" till Natalie, jag är dyslektiker när det kommer till felstavningar.

Så snälla Familjeliv, byt tillbaka!

Jag tänker inte blogga om alla kalas som varit. Alla (nästan) som läser den här bloggen var ju ändå på något av dem. Istället tänker jag försöka få klarhet i ett mysterium:

Hur kan det komma sig att jag som inte gillar tårta, och som har ätit tårta två gånger på fyra dagar, ändå är sugen på en smaskig jordgubbsmarängtårta? Jag förstår inte? Tårta är liksom inget sånt som jag brukar ha sug efter.

Det här skulle vara min bästa dag ur cravingsynpunkt:

-Vakna och borsta tänderna.
- Skura badrummet med Jif Kökken
- Knapra en mängd Fisherman citron
- Äta fetaostpaj till lunch
- Skura köket med Jif Kökken
- Äta en mängd cheeseburgare till kvällsmat, med jordgubbsmarängtårta till efterrätt
- Borsta tänderna länge, och skura handfatet med Jif.

Ah... sniffa rengöringsmedel.

N är inne i en ännu värre pippifas. Ligger och gosar med sitt pippi-påslakan när han ska sova. Ska ha med Pippidockan överallt. Idag fick vi lura i honom mat genom att säga att Pippi nog ville ha lax och potatis. Och det Pippi vill, det vill ju N. Det där rengöringsmedelssniffandet kanske ställde till det mer än jag trodde. Kanske vore bra att låta bli den här graviditeten? Eller näe... *smyger ut i köket för att hämta lite Jif Kökken*

Ja må han leva, min älskade korv!

Men egentligen, varför firar man födelsedagsbarnet? Det är ju för bövelen mamman som borde firas? Jag klämde ut en unge på nära fem kilo. Jag höll på i nästan ett dygn med att försöka få ut honom. Jag födde en unge med största huvudmåttet ever. Var är mina presenter?

Fast å andra sidan, jag har ju fått korven. Världens vackraste, finaste, underbaraste, härligaste, viktigaste och bästa lilla person! Det är ju DET som räknas! Jag är så glad så glad att jag har honom. Hur levde vi innan? Vad tråkigt vi måste ha haft det.

Så, grattis till mig! För jag har fått älskade lilla N. Och så ska jag skämma bort mig med jordgubbar och grädde till efterrätt efter fetaostpajen. För de där 22 timmarna och det där stora huvudet som skulle ut...

Eller i alla fall nästan! Vi kom hem från examensfesten i lördags (N var förresten så himla underbart duktig. Visst, han är två år - så han spillde ut något glas cider och tog två kakor för tidigt från efterrättsbordet,men ändå - superduktig!) och vårt internet var dött. Blä! NU kom det igång igen. NU! Förstår ni våndan för oss? Vi är vana att sköta allt via internet. Vi har känt oss totalt handikappade. Men det har varit lite mysigt också.

I söndags badade vi utomhus för första gången, i Alnängssjön. N älskade det, var så söt och rar och plaskade och åt lite kakor och slängde sten i vattnet. Sen på kvällen kräktes han och hade feber i två dagar. Antagligen var det  något i vattnet han inte mådde så bra av. Nu är han dock frisk, i tid till sitt kalas vi ska ha imorgon. Vi har sänkt ambitionsnivån lite, inget temakalas. Bara barn, vuxna, hemmagjord tårta och presenter och fri lek. Lite pippi-tema iofs...

Nej, dags att införskaffa hallonmousse, tårtbottnar och silverpärlor. Sugarpaste har jag redan hemma. Just ja, presentpapper och tejp och ingredienser till bullar och.. varför sitter jag kvar här för?

Jag blir galen! Hur mycket kan man överbeskydda sina barn innan det går överstyr? Ibland känner jag mig som om jag levde i upp-och-ner-vända världen. Föräldrar idag är ju helt sinnessjuka när det gäller skyddande av sina barn. Seriöst, tror de att ungarna ska dö av att leva? Linda in dem i bomull från födseln istället, så slipper ni oroa er!

Här är några exempel på vad jag tycker är överdrivet:

- Cykelhjälm när man cyklar på trehjuling. Visst, om ungen leker Tarzan och slänger sig ner för backar och stup så är det väl motiverat, men en vanlig tvååring på trehjuling behöver ingen cykelhjälm. Man trillar inte med en trehjuling, man kan möjligtvis tippa låångsamt.

- Hjälm när man klättrar i träd. Det är ju knas på så många nivåer att jag inte ens orkar kommentera det.

- Skydd från barnprogram. Och nu menar jag inte typ skitserier som Pokémon eller sånt, det får N inte heller se. Nej, nu pratar vi om typ Emil i Lönneberga. För pappan agar ju Emil. Och det är ett konstigt budskap som barnen inte bör utsättas för, de kan ju bli rädda. Herregud, det var Förr I Tiden! Att de har en livegen dräng och piga är ett helt ok budskap eller?

- Hjälm på dagis när det är isigt utomhus. För tänk ifall de slår sig när de går ut på gården och så halkar de. Varför har man inte hjälm hela tiden istället? Man kan ju faktiskt snubbla på skosnöret...

- "Dålig" mat. Det finns föräldrar som på allvar aldrig skulle kunna tänka sig att ge sitt barn typ korv med bröd till lunch. Varför? För det är inte tillräckligt näringsriktigt. Det har inte alla delar ur kostcirkeln. Hallå?! Så länge man inte ger kalaspuffar till frukost och pizza till kvällsmat samma dag och sen har det så varje dag, så är det ingen fara. Era ungar kommer varken dö eller må dåligt. Däremot kanske de kladdar ner sig av ketchupen. Vojne vojne.

Jag orkar inte ha barn i en sån här värld. Barn får inte bada nakna på stranden eftersom det kan finnas pedofiler som ser. Helt seriöst. De är inte oroade för hudcancer pga solen, utan för pedofiler. På föräldramöte på dagis var det en mamma som helt seriöst tyckte att ett obevakat hörn på gården var otäckt, för "tänk om någon kommer och tar barnet". Och detta i ett medelklassvillaområde! Ge er! Snälla!

Det borde finnas en kurs i typ riskberäknande eller sannolikhetslära för blivande föräldrar. Ge fan i att oroa er för att någon kommer sno er unge, oroa er istället för att åka bil - risken för en bilolycka är sjuhelsikes mycket högre än risken för att en pedofil tänder på er unge på stranden, att en korv med bröd skadar ett barn, att någon kidnappar ungen från dagis, att ungen spräcker skallen vid ett fall från en trehjuling, tillsammans!

Och jag smälter ju snart bort! Gah, värme, panik, svett!

Men lika glad för det är jag, för jag fick skitbra resultat på sockerbelastningen jag gjorde idag. Ingen graviditetsdiabetes här inte, perfekta värden! *klappar mig själv stolt på huvudet*

På lördag ska vi på examensfest hos Anki och Chrille. Jag tror det pratades något om lekar. I'm game! Så länge man inte behöver springa, det fick jag nog av idag när skitungen sprang åt helt fel håll på väg hem från dagis. Dumma dumma korven. Bajskorv! (Ha ha)

Idag hade han tydligen trillat av en cykel och slagit i huvudet på dagis. Stackars honom. Jag fick dock veta det typ två sekunder efter att han tvingat mig att springa efter honom. Så jag tyckte lagom synd om honom.

Imorgon upp på stan för att fixa examenspresent till ovan nämnda par. Svettigt och jobbigt, jag ser det framför mig. Nåja, what to do.

Det har verkligen varit sådär härligt idag som det bara är ibland. N blev överlycklig av att umgås med morfar, auktionen var jättespännande och jordgubbarna på picknicken var goda, supergoda! Noraglassen var inte oäven den heller. Sen har vi även fyllt poolen och invigt den.

Vet ni vad?

Pool
Glass ute
Jordgubbar
20 grader varmt
Strålande sol

Det är för bövelen sommar. Det kan inte upprepas nog mycket. Hej efterlängtade sommar! Välkommen!

Nu är det sommar! Dels i almanackan (det är ju juni nu!) och dels vädermässigt. Vi har haft en underbar dag. Först var vi på stan och tittade på presenter till Noah. Sen åkte vi runt och letade någon mopeddel till P. Eller ja, den delen var väl mindre rolig. Hem och vila och sen har vi varit utomhus hela eftermiddagen. P klippte gräset, vi har spelat boll och lekt. Sedan åt vi supermumsig fetaost- och rödlökspaj på altanen. Jag älskar att ha trädgård! Och altan! Med kvällssol!

Nu har korven däckat, och vi också... nästan. Bara min ständiga huvudvärk som förstört dagen lite. Imorgon firar vi ettårig bröllopsdag och ska bl.a. åka på auktion i Nora, äta noraglass och träffa morfar lite. Vi har varken barnvakt eller pengar, så något firande på restaurang med bio efteråt eller liknande blir det inte. Men vi klarar oss nog ändå.

Idag ska jag äntligen få träffa Lailas nya lilla bebis R. Och Noah kan leka med Bastian. Härligt! Det vore ännu härligare om min huvudvärk kunde försvinna. Och ifall vädret kunde bli bättre.

Men nu är det ändå helg. Jag tänkte lura med P upp på stan imorgon, ska leta efter vit sugarpaste till Noahs födelsedagstårta -och så titta lite på födelsedagspresenter och så lite examenspresenter. Dyrt, vi som inte har några pengar. Alls.

Nåja, helg i alla fall! Trevlig helg på er!