Eller i alla fall nästan! Vi kom hem från examensfesten i lördags (N var förresten så himla underbart duktig. Visst, han är två år - så han spillde ut något glas cider och tog två kakor för tidigt från efterrättsbordet,men ändå - superduktig!) och vårt internet var dött. Blä! NU kom det igång igen. NU! Förstår ni våndan för oss? Vi är vana att sköta allt via internet. Vi har känt oss totalt handikappade. Men det har varit lite mysigt också.

I söndags badade vi utomhus för första gången, i Alnängssjön. N älskade det, var så söt och rar och plaskade och åt lite kakor och slängde sten i vattnet. Sen på kvällen kräktes han och hade feber i två dagar. Antagligen var det  något i vattnet han inte mådde så bra av. Nu är han dock frisk, i tid till sitt kalas vi ska ha imorgon. Vi har sänkt ambitionsnivån lite, inget temakalas. Bara barn, vuxna, hemmagjord tårta och presenter och fri lek. Lite pippi-tema iofs...

Nej, dags att införskaffa hallonmousse, tårtbottnar och silverpärlor. Sugarpaste har jag redan hemma. Just ja, presentpapper och tejp och ingredienser till bullar och.. varför sitter jag kvar här för?