N: Mamma, bär mig.
Jag: Nej, jag orkar inte. Du får gå själv.
N: Du måste bära mig. Jag blåser bort annars.

Ja men då så...

Idag är jag på skithumör. Arg på allt och alla. På att jag inte får jobb jag vill ha, på att mina linser gör ont, på folk som inte ställer upp, på att vi bor långt ifrån massa vänner.

Så jag tänker ta ut min ilska på en viss sorts människor. Nämligen:

De som säger "åh, jag gråter till och med till Home Extreme Makeover" när man pratar om att gråta lätt. Jag menar, kom igen?! Vem fan gråter inte till det? Skitsnack, att gråta till HEM är inte att vara blödig, det är att vara normal.

Sluta! Alternativ på straff till människor som säger "jag gråter till och med till Home Extreme Makeover":

- låsa in dem i ett rum tillsammans med Ty och en bytta koffein och en megafon
- tvinga dem att bo i ett delfinrum. När man är vuxen.
- bli ålagd att varje gång man ser en stadsbuss ställa sig framför den och skrika "Move that buss! Move that buss!"
- Titta på Home Extreme Makeover

Nu känns det lite bättre. Människor att störa sig på imorgon: pensionärer. Det behövs ingen anledning, förutom att de är de största egoisterna som finns.

Kära dagbok. Jag har en märklig hobby. Jag tycker att det är kul att försöka få till en perfekt fjortisbild á la lunarstorm. Ni vet, en sån där bild som man tar lite uppifrån när man liksom sneglar in i kameran och försöker vara skitsnygg?
Jag ser alltid vindögd ut på såna bilder, fastän jag försöker se fjortis ut.

I alla fall, idag lyckades jag. Det har tagit många år av slit och övning, innan jag insåg att tricket är mobilkamera. Man ska inte ha en skitbra kamera med zoom, det ska vara mobilkamera. My mission is complete. Jag måste nu finna en ny mening med livet, eftersom mitt uppdrag jag levt för så länge nu är genomfört.

Fjortisbilden:



Ser ni hur perfekt den är? Det där kikandet under lugg - nailed it! Och så blir mina ögon jättestora på grund av vinkeln.
Och bara för att göra det riktigt riktigt perfekt, en maffig urringning längst ner.

Kan det bli mer fjortis? Jag är riktigt stolt nu. Och jag dedikerar detta inlägg till min make, som har kämpat med mig i kampen efter den perfekta lunarstormbilden. Vi är i mål nu älskling. Vi är i mål!

Jag tittade lite på namnstatistiken, dvs top 100 mest populära namnen för pojkar och flickor under 2007. Och det finns så sjukt många fler fina flicknamn än pojknamn.

Dessa gillar jag från 100-listan. De är i fallande popularitetsordning, Alva är t.ex. på top 10.

Flickor:

Alva
Elsa
Olivia
Elvira
Stina
Emmy
Lilly
Siri
Hilda
Elina
Edith
Ingrid
Miranda
Liv

Pojkar:

Theo
Noah
Alfred
Josef
Sixten
Sigge
Ali

Sådär. Nu kan ni välja ut något namn till era kommande barn, eftersom jag antagligen är färdig. Visst är jag generös? En liten sak bara, en brasklapp kan ni kalla det om ni vill: man är två om att bestämma namnet. Jag vet, det suger! Helt meningslöst, särskilt om man är gift med "jag har världens sämsta namnsmak"-P, som jag är.

Hade jag fått välja helt fritt hade mina barn hetat Abbe och Kerstin. Hade han fått välja helt fritt, hade de nog hetat typ Johanna och Markus.

Så - innan ni skaffar barn med någon är det viktigt att kolla av vilken smak i namnfrågor de har. Och ifall de har stort huvud! Glöm inte det. Om ni mot förmodan dejtar någon som har bautaskallen Magnus (men är sjujävla snygg ändå), tänk till en gång extra. Det är nämligen huvudet som gör ont att klämma ut. Så här har ni mina tips från en erfaren tvåbarnsmoder: fråga om namnsmak och hattstorlek. Sen kan det inte gå fel!

Ibland får jag ju såna där ryck. De är inte ofta, men de händer. Och då blir det flit av!

Igår var en sådan dag. Efter husvisning (fuktskadat litet sött hus) åkte vi till plantagen. Efter skrik, panik, blod svett och tårar (inget rån alltså, bara en trotsig treåring) kom vi därifrån med ett sexpack blommor vars namn jag glömt (men de var rosa. But of course) och en söt ljuslykta.

Sedan började flitet. Först planterade jag blommorna. Sedan ansade jag häcken. Sedan städade jag trädgården. Sedan skurade jag golvet i badrummet, där jag för övrigt under dagen redan hade skurat badkaret, sedan sorterade jag flera veckors tvätt, sedan slängde jag in en ny tvätt, sedan städade jag sovrummet.

Jo jag vet. Jag har också hört ryktet om att de ska döpa någon stor fin byggnad efter mig. Because I'm worth it, som di säjer over there.

Sedan (många sedan i det här inlägget) fick P ett ryck också, jag måste ha smittat honom. Så han sågade ner ett träd. Lite random sådär. Jag tyckte att han kunde ha städat köket, men han fick något galet i blicken och mumlade "såga såga såga". Sen stod lillkorven och hoppade upp och ner och hojtade "heja pappa heja heja heja såga såga såga". Jag funderade på ifall jag liksom skulle backa bakåt in i lägenheten och försöka glömma denna makabra syn. Sen ändrade jag mig och hejade på jag också.

Så flitiga var vi en söndagskväll i juni, den där sommaren år 2008. Skriv ner det vettja!

Scenario 1: Vi vaknar, har en mysig morgon, åker och firar lite midsommar i Wadköping för att sedan fortsätta till grekisk afton hos vänner ute på landet. Fint väder hela dagen så klart!

Scenario 2: Vi vaknar efter en hemskt jobbig natt med sjukt barn, upptäcker att Emmy andas jobbigt och tungt, pratar med sjukvårdsrådgivningen, åker till akuten och låter henne andas i mask, får konstaterat förkylningsastma och recept på mediciner. Ställer såklart in besöket hos vännerna på landet eftersom barnet är sjukt. Mamma och stora barnet åker till Wadköping och dansar lite i hällregn. Mamman får en magattack och mår dåligt i flera timmar.


Ett av dessa scenarion var planen, ett av dem inträffade. Vilket tror ni är vilket?

Hoppas ni har en bättre midsommar än vad vi har!

Min chef: Jaa... jag kom på att jag inte vet ifall det är halvdag idag eller inte.
Jag: Nehej?
Min chef: Men jag tycker... vi kan ju ta och sluta vid lunch.
Jag: Ok!


Nu stundar midsommarfirande med ost och tzatziki och vänner och lite midsommarstång och allt sånt.
Hoppas att alla får en bra midsommar!

Vi har förvandlats till prettomuppar. Alltså inte för att det är något fel med det, men jag trodde inte att vi skulle bli såna.
Än så länge håller sig prettomuppigheten till matområdet, men jag tror att det kommer börja sprida sig.

Prettomuppiga saker vi håller på med matmässigt:

- Köper bara färska lax- och kycklingfiléer. Inga frysta med koksalt insprutat för oss.
- Ska börja köpa nötfärs från ekologisk bonde i länet
- Håller vårt "röttkött"-intag till ca 1 gång per vecka
- Har börjat äta vegetariskt väldigt mycket
- Äter ingen glutamat
- Försöker undvika tillsatser
- Bakar eget bröd, mer naturligt och mindre tillsatser
- Har börjat göra egen glass, mer naturligt och mindre tillsatser
- I princip inga halvfabrikat

Det kanske inte är så märkliga saker egentligen, men de som känner mig vet att mitt motto för bara något år sedan var typ "Är det gott så är det gott, skit samma vad som är i!"

Och nu... total muppighet. Hå hå ja ja.

Tur att vi väger upp det med några besök på Max då och då. Transfetter och tillsatser, wee!

(Noa har fyllt tre år (och blev väldigt glad över både ballonger och kort, tack Sofie och Lars!)
Vi hade en underbar födelsedag, och gud vad jag älskar den ungen! Nog om det. Nu till viktigare saker)

När jag var ca 15 och ofrivilligt singel (jag har inte varit singel mer än i ett halvår sammanlagt sen dess, därav den långa återblicken) brukade jag och min kompis Elin störa oss på att så många snygga killar var ihop med så fula tjejer. Att vi själva kanske inte var några under av skönhet (minst sagt i mitt fall) brydde vi oss inte om.

Idag har jag återupptagit den här funderingen. Men lite mer utvecklad. I USA finns ju poängsystemet, dvs att man rankar sig själv utifrån sitt utseende. Jag är till exempel nog en sexa. Egentligen en femma, men så har jag stora bröst också, vilket nog förtjänar ett extrapoäng. Så då ska jag enligt det här poängsystemet stöta på 5-7:or om jag har förstått det rätt. Vill jag vara säker på att scora ska jag stöta på en 2:a (som om det skulle hända). Sen finns det ju små problem med att alla inte rankar alla på samma sätt, men enligt popkulturen är det tydligen inga problem i alla fall.

Men då återkommer vi till det här med snygga killar/fula tjejer. För alla killar jag har haft  tillfälliga flirtar med har varit minst åttor, ofta nior. Ibland tior. Och hur fungerar det egentligen? Jag blir ju då en siffra i statistiken som stödjer "snygga killar med inte snygga tjejer". Varför är det så?

Är det kanske så att det beror lite på myten om att killar alltid vill? Att det är svårare för en kille att ragga, eftersom alla förutsätter att han vill, och det är då inte så enkelt att bara ragga? Medan tjejer, vi har ju ingen egen sexualitet. Vi ska ju bli erövrade och uppvaktade. Och om man då som tjej vill, då kanske killen skiter i att man egentligen är en sexa? Eller en femma? För de blir ju så glada över att ha hittat en tjej som vill. För enligt myten vill ju inte tjejer.

Kan det vara så? Vad jobbigt det då måste vara att vara kille ute i raggarsvängen. (Om vi nu bortser från småsaker som att tjejer som vill blir ansedda som horor, att tjejer som vill inte kan bli våldtagna enligt samhället osv.)

Men, i såna fall borde det ju vara tvärtom i förhållanden? För enligt myten vill ju tjejer ha förhållanden men killar vill inte. Så i förhållanden borde alltid tjejen vara snyggare, eftersom det ju är hon som har fått nöja sig med en fulare kille bara för att kunna ha ett förhållande. Och killen är så nöjd med att ha fått en snyggare tjej, att han håller sig fast i förhållandet för det.

Jag skulle ju nästan kunna bli manusförfattare till en sliskig könskonserverande sitcom, det märker ju jag det!

Ja jag vet. Jag borde inte blogga om mina barn. Det är så trist. Så Pernilla Wahlgren. (Och VEM vill vara som henne?!)

Men ibland när man har en unge som är väldigt söt, då kan man inte låta bli. Och ibland när man har två ungar som är väldigt söta, då är det ännu svårare. Så nu mina damer (uppenbarligen inga herrar) får ni några smakprov ur min vardag:

P: Jag vill inte att du hoppar i soffan Noa
Noa: Emmy sa hon vill jag hoppar i soffan.

(Troligt Noa, troligt!)

***********************

Noa: Han (en barbapappagubbe) hängde i taket. Sen jag hängde i taket. Då sa jag: "Hjälp, jag hänger i taket!"

(Om man gillar roliga historier av sorten "två älgar var ute och flög..." är det faktiskt skitkul)

***********************

Noa trollar hemma hos morfar: Halsbandet borta... tadaaa här är det!! Borta... tadaaa! Borta.... tadaaa!
Emmy: Tadaaa!

************************

Imorgon är det storbarnets födelsedag. Han ska tydligen ha en groda i paketet. Jag tror att vi måste börja screena böckerna de läser på dagis.