Ibland får jag ju såna där ryck. De är inte ofta, men de händer. Och då blir det flit av!

Igår var en sådan dag. Efter husvisning (fuktskadat litet sött hus) åkte vi till plantagen. Efter skrik, panik, blod svett och tårar (inget rån alltså, bara en trotsig treåring) kom vi därifrån med ett sexpack blommor vars namn jag glömt (men de var rosa. But of course) och en söt ljuslykta.

Sedan började flitet. Först planterade jag blommorna. Sedan ansade jag häcken. Sedan städade jag trädgården. Sedan skurade jag golvet i badrummet, där jag för övrigt under dagen redan hade skurat badkaret, sedan sorterade jag flera veckors tvätt, sedan slängde jag in en ny tvätt, sedan städade jag sovrummet.

Jo jag vet. Jag har också hört ryktet om att de ska döpa någon stor fin byggnad efter mig. Because I'm worth it, som di säjer over there.

Sedan (många sedan i det här inlägget) fick P ett ryck också, jag måste ha smittat honom. Så han sågade ner ett träd. Lite random sådär. Jag tyckte att han kunde ha städat köket, men han fick något galet i blicken och mumlade "såga såga såga". Sen stod lillkorven och hoppade upp och ner och hojtade "heja pappa heja heja heja såga såga såga". Jag funderade på ifall jag liksom skulle backa bakåt in i lägenheten och försöka glömma denna makabra syn. Sen ändrade jag mig och hejade på jag också.

Så flitiga var vi en söndagskväll i juni, den där sommaren år 2008. Skriv ner det vettja!