Jag gillar msn! Då kan man liksom låtsas att man umgås med de vänner som är för långt bort för att man ska kunna umgås med dem på riktigt. Jag kan låtsas att det inte alls är surt att L och S är i samma stad och kan gå ut på krogen (det är en historia för sig, men ja ä int bitter. Ha! Gick någon på den?), för jag är ju nästan där också. Det är nästan som på gymnasiet, jag kan prata med L varje dag tack vare msn. Att små meddelanden via internet inte riktigt är samma sak som typ 7 timmars umgänge med riktig konversation, det ignorerar jag lite lämpligt.

Dessutom kan jag ha kontakt med massor av internetvänner via msn. Och så kan jag skälla på P när det tar för lång tid att natta N. Och så kan man prata med folk mitt i natten, vid tidpunkter då man inte vågar ringa liksom. Och så slipper jag ringa. Punkt slut. För alla som känner mig vet hur jäkla dålig jag är på att prata i telefon. Det är ett handikapp. Jag hade en terapisession med L för några månader sen. Det gick rätt bra trots allt tror jag. Kanske dags för en till? Det är ett under att jag har vänner kvar, tack och lov för msn!

Vad kan man mer göra? Jo, man kan prata med såna som man aldrig skulle ringa, men som kan vara lite småmysiga att prata med ändå när man har tråkigt. Typ ens mans kompis sambo eller liknande.

Nog om msn. Just nu är jag lite orolig för N. Han ville ha fil med musli, men filen var lite småkonstig. Men han fick ändå, för jag tänkte att "han är ju två år, han vet inte att den här filen nog inte smakar riktigt som den ska." Men nu dansar han runt med uppspärrade ögon framför tv:n (jupp, sunkiga familjen äter frukost framför tv:n och inte i köket. Men hallå, prova själva att vakna sex varje jäkla dag och sen orka fixa fin frukost i köket??), i alla fall - han dansar runt med konstiga ögon och sked i handen och gör mysko ljud. Just nu spänner han hela kroppen och stampar i golvet. Och nu äter han lite mer fil. Note to self: kanske inte mer gammal fil till korven?

Inatt drömde jag att vi hade fått en jättefin liten bebispojke som tappade sina strumpor hela tiden, och förlossningen hade varit så bra att jag inte ens kom ihåg den sen, men mådde tiptop redan två dagar efter. Only in dreams my friends, only in dreams...