Semesterbyn Vibäck ligger några kilometer utanför den skola jag gick i på låg- och mellanstadiet. Det innebär självklart nostalgi i mängder. Och flashbacks till den tiden. Och låt mig säga detta: det var inte en helt normal skola. Man vet att man går på en lantskola när det finns en tradition att ha en kaninhoppningstävling varje vår. (Som vi alltid vann, eftersom vår kanin Mingo var en fenomenal hoppare. Det gick inte att gosa med honom och han var lite galen, men jäklar vad han kunde flyga över hinder. Vi var obesegrade många år i rad.)

I alla fall, denna skola hade en mängd konstiga regler och saker för sig. Men en av de saker som vi faktiskt hade snappat upp från normalare skolor, var det här med roliga timmen. På fredagar. Alltså, vad gjorde ni på roliga timmen? Vi lekte bara, endast och enbart tv-program. Hur sorgligt är inte det?

Det varierade lite från fredag till fredag, men generellt så lekte vi Tur i Kärlek (där den kille jag var kär i alltid valde någon populär tjej) eller Kär och Galen (där den kille jag var kär i alltid valde någon populär tjej) eller kanske Småstjärnorna (där den kille jag var kär i alltid hejade på någon populär tjej.) Börjar ni se något mönster här? Det kan ju bero på att jag från lekis till fyran var kär i samma kille. Och han hade ett öga för populära tjejer.

Men skit samma. Vi lekte alltså alltid tv-program. Och när det blev min tur att anordna roliga timmen så tänkte jag (eftersom jag hade lite av ett storhetsvansinne redan då) att min grupp skulle göra något annorlunda. Så jag och Emil (det var hela min grupp, det här var en liten skola. I min årskurs var vi 9 elever) bestämde oss för att vi skulle köra... Fångarna på fortet! (Jag SA ju att det bara var tv-program).

Så vi bokade upp gympasalen och valde ut deltagare och fixade hinder och nycklar för dem att fixa. Deltagarna skulle typ klättra upp för ett rep och hämta en nyckel, hoppa över hinder och klänga i ribbstolar och sånt. Sen kom då den stora finalen: de skulle behöva göra något jätteäckligt! För det vet man ju att det finns massa äckliga spindlar och sånt i Fångarna på fortet. Vi hade tagit reda på att en av de som tävlade inte gillade fästingar. Och att den andra avskydde bearnaisesås. Och nu tänker ni "neej, hon tog inte med fästingar till skolan". Men då har ni liksom missat exakt hur jäkla weird jag var som liten. Jag tog med kanske 20 fästingar från vår långhåriga katt. En del stora och blodfyllda, en del små och krypande. Jag sparade dem i en bigpack-låda och tog med dem. Så att deltagaren skulle behöva flytta dem från en burk till en annan för att få en nyckel. Och den andra deltagaren skulle behöva äta upp en burk bearnaisesås.

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det gick. Vem som vann. Antagligen den mest populära, eftersom säkert inflikade någon att hon inte skulle behöva göra färdigt och att hon hade kämpat så bra och yada yada yada.

Men jag minns att fästingarna rymde. I gympasalen.

Jag vet inte riktigt varför jag erkänner denna pinsamma sak från min barndom.
Men jag tror inte att någon längre är förvånad när jag säger att jag inte hade så mycket vänner när jag var mindre.