Mina vänner brukar säga att jag och min man är gjorda för varandra.
I alla fall säger de det till mig, vad de säger bakom min rygg vet jag inte.

Men jag håller inte riktigt med. Jag tycker väl på något sätt att man, om man nu är gjord för varandra, borde komplettera varandra. Jämna ut dalar och berg.

Till exempel kan den ena vara morgonpigg och den andra kvällspigg.
Vi är båda morgontrötta.

Eller så kan den ena vara lugn som en sommardag och aldrig bli sur, om den andra blir sur lätt.
Vi blir båda sura på någon sekund.

Kanske kan den ena älska att vara ute i naturen och miljön med barnen, så att den som gillar att slappa framför tvn slipper släpa sig ut till myggen?
Vi gillar inte naturen.

Och - viktigast av allt - kanske kunde någon av dem gilla att städa?
Ingen av oss gillar att städa.

När vi skaffade "ny" bil sa vi typ "åh, vad skönt med en ren bil. Den här ska vi inte låta bli så smutsig och stökig som den förra." Idag städade vi bilen (inte precis första gången heller, det var rätt nyligen vi städade senast).

(Så mycket skräp får det plats bakom ungarnas bilbarnstolar.)

Fast å andra sidan kanske mina vänner menar att vi är gjorda för varandra på det sätt att vi är de enda som kan stå ut med varandras morgonhumör, lättretlighet, lathet, miljöavsky samt ren och skär snuskighet?

Ju mer jag tänker på det, desto troligare känns det.