Igår läste jag boken då Lotta gifter sig med Paul. Tårarna rann, så klart. Jag har följt Lotta sen jag var kanske 9-10 år (om inte tidigare ändå) och att äntligen få läsa om bröllopet var härligt.

Men sen torkade tårarna och jag kunde se lite nytert på saken, och insåg att det var förjäkla märkligt ändå. Året är alltså 1981. Tre år senare föds jag. Och här talar Lotta om att det kommer bli lite småsvårt för henne att sköta hushållet, och hennes mamma och pappa oroar sig lite, men Paul blinkar och säger att de ska hjälpas åt: Sådär lite skämtigt romantiskt.

Men alltså. 19 fucking 81!? Jag har hela tiden levt i illusionen att Lottaböckerna utspelar sig på 60-talet. Men tja, hon blir ju äldre. När hon gifter sig är hon runt 20 år, och det är alltså redan 80-tal. Och jag får faktiskt inte ihop det.

Vad hände med 70-talets frigörelse, med hippies och med frisläppthet? Missade Lotta allt det när hon gick och trånade efter Paul, kallade sin mamma för "Men mamma lilla" och inte vågade tilltala sin pappa med förnamn?

Jag älskar Lotta. Jag älskar Lottaböckerna. Och jag tycker definitivt att det finns en slags charm i att de är så naiva, så romantiska, såna ärketypiska flickböcker. Det är inte det. Jag blev bara chockad att jag insåg att det jag hade sett som "förr i tiden" och ohjälpligt gammalmodigt, i själva verket inträffade bara några år innan jag föddes.

Fast å andra sidan. Läser man Denise Rudbergs böcker om 20 år, så lär man ju knappast få en rättvis bild av det tidiga 2000-talet heller.