Är det bara jag som tycker att det är smått pinsamt att äta banan så att någon ser det? Som på en promenad till gymmet, eller på en fikarast ute bland folk eller egentligen var som helst. Det är pinsamt. Eller awkward. Eller inte riktigt bekvämt.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. En del av mig tror att det är för att jag känner mig som en apa. Jag har ju liksom inga problem med att äta äpple eller persika eller så ute bland folk. (En ananas eller kokosnöt däremot, skulle också kännas lite märkligt.)

Förutom att jag känner mig som en apa så är jag rädd att det ska se ut som att jag suger av bananen. Ni vet, som i film, när ett gäng killar ser en snygg tjej och hon äter banan och de fnissar och ser saker som inte finns där. Men sen kommer jag på att det ju de facto gäller snygga tjejer, sexbomber, såna som får agera la sexobjekt i töntiga filmer som jag nyss nämnde. Och då rodnar jag lite och tänker att det vore ju pinsamt om någon tror att jag menar att jag är så snygg. Samtidigt som jag rodnar inser jag att det pga min rosa ansiktsfärg kanske ser ut som att jag tycker att en banan på något sätt är oanständig. Att jag får lite snuskiga tankar av dess form. Det vore ju jättepinsamt. Så då tar jag en stor och enorm tugga för att liksom visa att jag inte ser på bananen som något annat än en banan.

Men då verkar jag ju glupsk. Och det är ju inte heller särskilt kul.

Så jag mufflar i mig det sista av bananen och går till gymmet och tränar. På väggen sitter det en reklamaffisch för gainomax, där en apa sitter och säger "bananas are for monkeys".

Du vet inte hur rätt du har, apajävel.