Jag och min käre make har börjat bli telepatiska. Alltså på riktigt. Vi tänker samma tankar, även om det är helt orelaterat till det vi pratar om. Jag kan inte räkna gångerna på sistone då vi båda har sagt samma saker, eller där en av oss har sagt det den andra tänker på.

Det är rätt kusligt faktiskt.
Eller som vi sa i munnen på varandra igår (när vi städade förrådet): Vi behöver nog en hobby.

För ärligt talat, jag umgås med honom varenda stund av min lediga tid. 8 timmars jobb, 1 timme pendling, resten av tiden umgås jag med honom. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Tiden vi tillbringar ifrån varandra på fritiden är inte mycket.

Och vi trivs med det, problemet ligger inte i det. Men det vore ju kul om man fick ha sina tankar för sig själv.
Ett socialt liv också, vore inte helt fel.