Kristdemokrater är, som vi alla vet, lite speciella. Hägglund tycker att det vore synd ifall folk inte fortsatte ha den uppfattningen om hans parti, så han gör en stor insats genom en mycket virrig och märklig debattartikel i Dagens Nyheter idag. Här är länken om ni vill bli förvirrade: http://www.dn.se/opinion/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221

För er andra kan jag ta och bryta ner hans svammel till vad han egentligen verkar mena.
Here we go (alla osakligheter ber jag om ursäkt för. Hägglund verkar inte vara så bra på det här med debatt). Åh förresten - Hägglunds kommentarer är kursiva. Mina är spydiga och icke-kursiva.

Han skriver:

"Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet. Det har stått klart i filmer och böcker i mer än trettio år."


Jaha? Jag kan lova dig Hägglund att det gäller för andra länder också, inte bara Sverige. Det kallas att kritisera normen, att ifrågasätta vardagen, att hitta nya infallsvinklar. Det mest normativa, det mest vardagliga, det mest normala - det behövs ifrågasättas. Det är liksom så vi människor utvecklas, serru.

Sen fortsätter han med ett stort ordbajseri:

"Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talar de om för andra hur de skall leva sina liv."


Fattar ni vad han menar? Det kanske ni gör. Tror vi att de medelsvensson som han så vurmar för förstår exakt vad han vill få fram? Nja. Vi översätter: "Hörrni, låt bli att säga åt folk att bete sig hyggligt, rättvist och demokratiskt. Det är alldeles för akademiskt tillskruvat."

Vidare:


"Den som exempelvis råkar gilla tavlor som föreställer något bör till exempel göra avbön direkt; då har man nämligen nazistiska böjelser, har det meddelats från flera håll i sommarens kulturdebatt."


Ja, och Schyman påstod att svenska män är lika illa som talibaner. What's up med konservativa människors förmåga att bokstavligt tolka allt folk säger? De som gillar bibeln borde väl vara svängda i att kunna förstå bildspråk och liknelser? Eller?

"Minns också den förre Jämo:n Claes Borgströms uttalande för en tid sedan, att svenska mäns kvinnosyn kunde liknas vid talibanernas – och kvinnornas kvinnosyn också för den delen. På Lunds universitet ligger man redan i framkant på detta populära område: Där skall miljöerna certifieras ur ett genusperspektiv."


Ja, och här kom det. Talibaner. Om man bara börjar med att dra upp ordet talibaner så kan man sen misskreditera ett helt forskningsområde. Jättelarvigt med genus. Eller hur Hägglund? Det fanns inget genusarbete i bibeln. Inte heller i grottorna, jag kan garantera att grottfolket inte bodde i genuscertifierade miljöer. Låter jättebefriande.



"Och miljöpartiets Yvonne Ruwaida har för sin del förklarat att Sverige behöver en myndighet för normkritik. En myndighet som bland annat skall svara för opinionsbildning och bidragsfördelning och som aktivt skall motarbeta de normer och föreställningar som präglar folkflertalet. 

Bara några exempel på den slags verklighet som med djupaste gravallvar upptar överhetens energi trots att den egentligen hör hemma i Monty Pythons repertoarer. Man förundras."


Ja, gud ja. Klart man bör skratta och håna genusmedvetenhet och normkritik. Det är ju skönare om allt var som det var förut. Inte kritisera några normer. Inte utvidga vyer. Inte spränga gränser. Förundras du Hägglund. Det gör jag också. Av helt andra orsaker.

"Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."



Fast vi talar om politik, Göran lilla. (Våga inte kritisera min härskarteknik. Vi ska ju vara nöjda och glada med hur folk beter sig, kommer du ihåg?) Vid vårt köksbord talar vi politik också. Vi talar om hushållskassa och tid och allt möjligt också, men även om politik, kultur, annat. Fast jag kanske inte räknas? Jag kanske är kulturelit? Fast jag är en vanlig småbarnsmorsa med ett rätt så lågavlönat jobb?

"Alla politiska diktat serveras förstås i toleransens namn. Men man märker sällan tolerans för folks rätt att leva som folk gör mest även när det står i strid med de ideologiska modellerna. Det är ett perspektiv som är som bortblåst i svensk debatt."


Åh, det här är mumma för Sverigedemokraterna. Du har aldrig funderat på att byta parti? Leijonborg var ju fasligt nära där ett tag, följer du i hans fotspår månne?

"Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands.

Skulle Ruwaida, Borgström, Sahlin eller vilken höghästad kvällstidningskrönikör som helst syna dessa alldeles vanliga svenskar i deras vardag skulle man säkert komma fram till att deras vanor och hemtraditioner är inskränkta, patriarkala, följer förlegade normsystem och är politiskt opassande på en massa olika sätt."

Ja, alldeles säkert. De är säkert också i stor utsträckning rasistiska, odemokratiska, hatiska och föraktfulla. Är du fortfarande ok med det? Eller är det bara när du kan svänga dig lite hånfullt med ord som "patriarkala" som du tycker att svensson ska få vara som hen är?

"Frågan är varför vanligt folk ska behöva bry sig om sådant mästrande. Det ska de förstås inte. Men i snart sagt varje hörn av Sverige har man börjat syna om förhållandena är ideologiskt riktiga; det skall undervisas, klandras och dirigeras. Projekteras, teraperas och omstruktureras.

I all denna politiska korrekthet finns en gemensam substantiell kärna, att de etablerade normerna vi lever efter är förtryckande och att de alltid kränker någon. Och det måste man naturligtvis alltid vara aktsam på. Men det handlar inte om att genuscertifiera. Det handlar om vanlig lyhördhet och anständighet. Sådant som man uttrycker i vänlighet, artighet och respekt. Människor har i allmänhet gott uppsåt och är i stånd att använda sunt förnuft. Men sitter man högt på hästryggen och blickar ut över menigheten är det förstås passande att bortse från det och låtsas som något annat. Så fort det ges tillfälle skall de i stället bli certifierade och normkontrollerade."



Fast det är liksom här du har fel. Sverigedemokraterna går framåt - är det ett tecken på sunt förnuft? Jämställdheten går bakåt - är det ett tecken på sunt förnuft (Och nu efterfrågar jag inte svar från Hägglund, som skulle hoppa jämfota som ett litet barn när han ivrigt hojtade fram "ja, det är det!" på den frågan). Men fine, om vi ska köra på din linje så kan vi ju skippa det mesta. Jag menar, folk har ju gott uppsåt och sunt förnuft, så varför ha diskrimineringslagar alls? Är inte det att inskränka Svenssons rätt att bete sig som de alltid har gjort?

Eller är det kanske bara när det kommer in på de otäcka områdena genus, jämställdhet, normkritik etc. som vi ska dra i nödbromsen och låta folk använda sitt "sunda förnuft".

"Ytterst handlar detta om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga.

Vi i alliansen talar mycket och gärna om frihet från höga skatter och regleringar, och det ska vi göra. Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.

Det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt. Och inte minst respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."



Ja precis.

Här avslutar då Hägglund sin drapa med att egentligen rätt koncist sammanfatta vad det är han vill säga:


"Jag är konservativ. Då vill man att alla ska få vara som de är. Dessutom tycker jag inte alls om vänstervärderingar såsom att alla ska ha samma rättigheter etc. så när dessa värderingar nu börjar få fotfäste på lite fler ställen än enskilda partiers kongresser, så blir det ju jätteläskigt. Tänk om mina väljare behöver lyfta blicken från potatisåkern och tvingas på några slags sunda värderingar? Otäckt! Nej, låt alla vara som de är, som de alltid har varit (vilket de ju inte alls har, utvecklingen går ju faktiskt framåt om än sakta) så blir jag nöjd. Nu ska jag och mina polare i Sverigedemokraterna bara gå och fundilera lite på hur vi kan få in ordet 'talibaner' lite oftare när vi kritiserar genuswhatever. Vi hörs!"