Alla skriver om Anna Anka. Alla förfasar sig, förfärar sig och är allmänt oroade.
Jag fattar inte riktigt varför? Människan är sorglig, snarare än irriterande. Att reta sig på Anna Ankas plastikopererade, förvirrade och sorgliga uppenbarelse är som att bli förbannad på fyllot som sitter på en parkbänk och skriker "det finns ingen äkta kärlek" efter det förälskade paret.

Hon är som kristdemokraterna.
Som Annika Dahlström.
Som Tom Cruise.
De är tokiga, de har fel - men det är bara vi utomstående som vet om det.

Skillnaden från de övriga är att Anna Anka inte har något inflytande, ingen reell makt.
Ingen lyssnar.

Alla skakar på huvudet och går en omväg runt parkbänken hon sitter på.