Är det bara jag som är trött på alla låtar om hjärta och smärta, när det är så uppenbart att de handlar om det där första året i princip? Då allt är superkärlek och rosenrött och man har inte stött på någon motgång. När man varken har ungar eller lån eller behöver pussla med heltidsjobb och dagishämtningar eller tristess.

Var är kärlekssångerna om äkta kärlek, om djup kärlek, om något annat än en tidig förälskelse? De kärlekssånger som spelas idag är ju ungefär en motsvarighet till unga tjejers och killars kärleksförklaringar på facebook: "Älskar dig så mycket gussenussesötnos!". Jo visst.

Jag vill ha en kärlekssång som säger "fan vad du kan vara störande när du aldrig torkar av diskbänken och varför är det jag som ska komma ihåg födelsedagar och nej jag orkar inte ha sex ikväll heller, kanske nästa vecka men jag vill alltid alltid leva med dig för det finns inget annat alternativ. Du är min."

Kanske ska man skriva en sån sång själv? I alla fall en refräng, som jag kan yla över alla de sliskiga prepubertala kärlekssångerna på radio.

"Du har gått upp i vikt, men det har även jag.
Vi ser på varandra som vi gör varje dag.
Bakom all disk och smulor på bord
Så lovar jag att alltid hålla mitt ord.
Det är du och jag bland sjukdom och lån
Det är något vi aldrig kommer ifrån
Vår kärlek är starkare än blöjor och skrik
För du är min kärlek, med dig är jag rik."

Låter inte det som en sång för Shirley Clamp, så säg?
Sen för all del, vi kan slänga in lite hjärta och smärta också.
Så länge det inte handlar om den första rosenröda tiden.

_____________________________________________

Edit: Jag inser att jag har blivit bitter. Vid ålder 25. Känns fint.

_____________________________________________

Edit 2: Ja, det framstår som att jag tycker att "gammal" kärlek, eller min kärlek, är starkare än alla andras. Suck it up, klart jag inte menar så.

_____________________________________________