Eftersom jag nu drar till Amsterdam, tänkte jag att ni som är kvar hemma i Svärje ska få något kul över helgen också. Därför ger jag er ett litet dryckesspel. Problemet är väl bara att man inte kan stanna hemma för att spela det här, men eftersom det finns en fin liten uppfinning som heter fickplunta, ska det nog ordna sig.

Reglerna är som följer: varje gång ni hör någon som säger något av följande nedstående saker, skriker ni "ängslig medelklass" och den som skriker först får ta en sup. Varianter på de olika sakerna får ni komma överens om själva ifall det godkänns. Då börjar vi!

Drick om du hör någon som säger:

- Ja, alltså. Jag fattar inte riktigt hur man kan sätta sitt barn på en kommunal förskola. Det skulle väl vara för att barnet ska få en viktig multikulturell upplevelse i och för sig. (Läs: vi vill ha våra ungar på en bra, privat, förskola utan massa stökiga barn. Men det blir ju alldeles för homogent, för ängsliga medelklassare tycker att det är jätteviktigt att barnet får uppleva en multikulturell miljö. Det bästa vore om en rik, välutbildad invandrare kunde sätta sina två barn på vårt föräldrakooperativ.)

- En ny vagn? Nej nej, vi tänkte ta brorsans gamla Emmaljunga från -94. Jag tycker att det är äckligt hur mycket pengar man lägger på nya vagnar idag. (Läs: Egentligen verkar det ju faktiskt skitsmidigt med svängbara framhjul och alla nya finesser, men ängsliga medelklassare vill inte framstå som shoppinggalna arbetare som lägger halva sin lön på den nyaste vagnen. Så istället köps en begagnad vagn utan komfort och som tar upp hela baksätet i bilen, men förknippas med någon förortsmorsa som tror att statuset för barnet ligger i hur dyr vagnen i, det riskerar man i alla fall inte.)

- Ja, i vår familj är vi ju alla akademiker. Eller, ha ha, jag har ju egentligen bara läst tre år och en akademiker för mig är ju någon som har läst i många många år. Idag har väl alla tre år på universitet. (Läs: Jag vet jävligt väl att alla inte har tre år på universitet, men i och med att jag säger det befäster jag min tillhörighet till en grupp där universitetsutbildning är praxis och där ingen faller utanför normen, och kan därmed ytterligare landa i min känsla av duktig medelklass.)

- Nej, vi har inte åkt utomlands på några år. Vi tycker att barnen ska få uppleva den svenska landsbygden innan den riskerar att försvinna helt. (Läs: Gud vad vi hatar den där förhatliga husbilen, men att semestra i Sverige är ju otroligt retro och bondromantiskt. Och när vilken svennebanan som helst har råd att åka till Spanien, känns det mer "äkta" och "medvetet" att stanna i Sverige och vara bönder. Dessutom kan vi då peta in att vi inte flyger pga miljöförstöringen.)

- Ja, vi har ju dragit ner på köttätandet. Nu äter vi bara kött en dag i veckan. Vet ni hur mycket köttindustrin förstör miljön? Det är nästan den största boven läste jag! (Läs: Åh så viktigt det är att vara medveten, ájour och engagerad. Att ängsliga medelklassen inte brydde sig ett skit om miljön för fem år sedan, innan det blev största medieflugan, det är en annan sak. Då var det nämligen cancer som var på tapeten, och alla ängsliga medelklassare skänkte stora summor till cancerforskningen. Pengar som idag går till ekologisk mjölk och ekomat i övrigt.)

- Vi äter ju bara mat utan tillsatser. E-nummer, jag förstår inte VEM det är som ger det till sina barn.(Läs: Jodå, det vet ängsliga medelklassen mycket väl. Det är några av de andra dagismorsorna, som man vill distansiera sig ifrån. Och gärna prata bakom ryggen på.)

- Äh, vi orkar inte alltid vara så himla perfekta. Jag tycker att föräldrar idag verkar ha så sjukt mycket krav på sig. Ärligt talat, varför låter folk inte bara ungarna äta lite spaghetti med bara ketchup till middag ibland? (Läs: Åh, vilken svår balansgång det här är! Samtidigt som ängsliga medelklassen ska vara medveten, duktig och påläst, så är det samtidigt viktigt att framstå som att man är lite skönt nonchalant. Lite sådär slit och släng. Visst visst, ungen är lite smutsig (men inte trashigt smutsig!), visst visst, vi har bara begagnade kläder (men nästan allt är från Meandi eller liknande), visst visst, vi är också avslappnade med maten (men rullar på ögonen åt sunkmorsan som köper McDonalds till sin ettåring.) Det är det eviga problemet. Hur mycket är för engagerad? Hur verkar man avslappnad utan att förknippas med underklassens livsstil? Hur gör man för att inte uppfattas som den där typiska medelklassaren?

- Ah, främlingsfientlighet beror ju bara på okunnighet, jag tycker synd om rasisterna. (Läs: Det gör jag så fan heller. Men ängslig medelklass kan ju inte uttrycka barbariska åsikter som "häng dem högt", eftersom det tillhör andra grupper i samhället. En ängslig medelklassare kan på sin höjd yrka på längre fängelsestraff för barnporr. I övrigt ska det vara sansat och städat. Att man sen går över gatan om man möter ett gäng invandrarungdomar ensam på natten, det är faktiskt inte fördomsfullhet. Bara lite säkerhetstänk.)

- Det här är ju bara SÅ medelklass! (Läs: Det mest typiska av allt. Att ironisera och skämta om sin egen livsstil, för att på något sätt påskina att man är medveten om vilken bracka man är, att man känner till sina fördomar och att man är liite bättre än de andra i den ängsliga medelklassen som faktiskt är så "på riktigt", helt utan ironi. Och ironi måste man ju ha i livet. Och det är tur att melodifestivalen har blivit kitschigt coolt igen,så att man slipper kolla på det ironiskt.)


(Bara för att förtydliga, när det står "jag" och "vi", så syftar jag alltså inte på mig (Ellen) utan på "jaget" som i "den som säger den första meningen". Det känns som att jag inte borde behöva förklara det, men skitsamma)

Ha så jättekul! Drick inte för mycket. Smussla gärna med fickpluntan när ni hör något ängsligt medelklassigt på dagis, för annars kan de andra föräldrarna få en anledning att prata bakom ryggen på ER, och det är ju aldrig trevligt.