Jag såg precis att Ketchupmamman på alltombarn.se har länkat till min blogg. Och så insåg jag också att de senaste dagarna har jag bara tråkbloggat om att jag är sjuk. När jag äntligen får (hitlänkade, förmodade) läsare vore det ju bra om bloggen hade någonslags substans.

Så jag frågade maken vad jag skulle blogga om. Han tyckte att jag skulle blogga om att jag har glitter på brösten.

Jo jag vet. Det är faktiskt lite märkligt. Men nu är det så att jag kommer åka på den där efterlängtade festen i alla fall.
Och således kommer jag ju träffa min första pojkvän i alla fall. (Jag skriver sådär för att ni ska fatta. Första, liksom. Som i...första. Men det vill jag ju inte skriva uttryckligen. Herregud, min mamma läser den här bloggen)

Så jag tänkte väl på något höger att om jag har glitter i urringningen när jag träffar honom för första gången på 9 år så kommer han inte tänka "jävlar, är det här hon som jag var ihop med i högstadiet? Var kommer det blonda håret ifrån? Och de enorma tuttarna. Och den enorma tjockismagen. Och de enorma rumporna (!)". Utan istället "Nej men! Glitter i urringningen. Det var något nytt. Eller, gammalt. Lite 90-tal sådär. 90-talet sög, de hade riktig dålig musik då. Jag menar, Cotton Eye Joe? Nåja, den här låten som spelas nu är ju bra. Bäst att gå och dansa."

Jag tror att min plan kommer fungera närapå felfritt.
Kanske bäst att ha på lite paljetter också.
Bara för att vara säker?