Ålderskris, typ liksom alltså ba
En av de saker jag oroar mig främst över (förutom sjukdomar och död och sorg och sånt) är att jag när jag är gammal
och ligger för döden ska ångra alla de saker jag aldrig gjort. Bara för att jag inte vågat.
Och man tycker ju att den insikten borde göra att jag vågar mer, men näppelunda.
Jag vågar ingenting.
Jag vågar inte skriva min roman, av rädsla för att den ska vara dålig.
Jag vågar inte ta plats (nu pratar jag i verkliga livet, inte på nätet), av rädsla för att bli avskydd.
Jag vågar inte chansa.
Jag vågar inte hoppas.
Tänk om jag aldrig skriver den där boken? Tänk om jag när jag är 80 aldrig har bott utomlands och haft mitt eget lilla
bed and breakfast. Tänk om jag aldrig har hoppat fallskärm? Tänk om jag aldrig har stått på en stand-upscen?
Tänk om jag inte gör någonting. Tänk om jag inte vågar någonting?
Jodå, det luktar 25-årskris, jag vet. Och med råge.
Men hur kan det komma sig att jag inte har hunnit med någonting?
Jag har ju inte gjort någonting?
Jag vill också vara fucking Hanna Hellquist.
Eller åtminstone något liknande.
Hur högtravande och melodramatisk låter inte jag?
Eller löjeväckande kanske, till och med?
(Jodå, någon har lekt med synonymer till patetisk. Man måste ju variera sig.)
Ta mer plats, världen gillar dig (annars får du tvinga den ;) ).
Man ångrar bara det man aldrig gjorde
Nike approach - Just do it
Så, nog med plattityder, Jag har vart där du är. Runt 25 fick jag panik över allt som jag inte gjort än. Det går över. Det är lite drygt 2/3 kvar av livet, det finns gott om tid, men det är svårt att se det just då.
Förlåt för den snusförnuftiga "visdomen" :)
Det enda jag har som stöd för min tes är tillbakablicken och insikten om att jag inte förstod så mycket vid 25 (jag personligen, inte någon annan). Mer spännande är att fundera på hur mycket jag förhoppningvis kommer förstå när jag är 50. Jobbigt med det är den motvilliga insikten om att man kanske skulle lyssna lite mer på sina föräldrar (trots att de inte fattar ett dugg)
SÅ vad vill jag ha sagt? Ingen panik, ta det lugnt. Omdefinera vad klart och utfört innebär. Här finns lite inspiration (speciellt punkt 10):
http://www.brepettis.com/blog/2009/3/3/the-cult-of-done-manifesto.html
jepp. fylla 25 suger. fylla 30 var fest! 25 var bara ångest.
Ne, jag fyllde 25 för ett eller 2 år sen och det sög inte =D
amen killar har inte ångest vid 25. ni är ju sådär lite efter och har större kris vid 30. vänta du bara ;)