Jaså minsann? Kärlek?
I alla fall så säger strömmen att man ska skicka frågor via sms till 118 100 för att få veta saker om sig själv/sin blogg/sitt företag eller vad det nu är.
Jag frågar 118 100: Vad är "bland katter och korvar"?
118 100 svarar: Blandkatterochkorvar är en blogg som avverkar många olika ämnen, men mycket cirkulerar kring kärlek och blogginnehavarens liv. Blogginnehavaren är för övrigt en blond skönhet med skön humor.
Man tackar.
Men alltså: kärlek?
Nja.
Ha ha ha ha
Det var ju en skitskoj grej, ska fan också göra det :)
Jag vill också göra det. Men eftersom jag är än mer nojig angående vad folk tycker och tänker om mig, så vågar jag inte. Inte på grund av rädsla för svaret, utan för att de ska hånskratta åt mig bara på grund av att jag frågar. "Haha, ketchupmamman tror att hon är någon. Ska du eller jag skriva att hon är en fet morsa som är för lat för att uppfostra sina barn? "
118 100 är ett sätt att betala folk för att googla anar jag. Å andra sidan får man väl ett extra besök till sin blogg just den dagen i alla fall.
Karin - det är jag också. Nojig alltså. Men å andra sidan: de jobbar på en jäkla nummerupplysning. Who CARES ifall de skrattar åt en? Det får man ju ändå aldrig veta.
Jag är dock fortfarande lite brydd över personens rent subjektiva bedömning om mitt utseende och humor. Hur seriöst känns det på en skala? Jag tackar och tar emot, men seriöst? Nej.
Man kanske ska fråga mer specifika saker. Såsom "Är bloggerskan bakom blandkatterochkorvar snyggare än Brad Pitt, förutsatt att Brad Pitt vore en kvinna och snygg på ett mer kvinnligt sätt med andra former och så?" och "Hur mycket väger ketchupmamman egentligen?"
Ah. Eller så kan man skicka ut dem på en rolig ordletarjakt. "Hur många gånger nämner Ketchupmamman strumpor i sin blogg?". Eller i mitt fall: "hur många gånger nämns någon slags synonym för blogginnehavarens tuttar i bloggen?."
Jag känner att det finns oändliga möjligheter med 118 100. Jag ska bara komma på alla först. Och sen ska semesterkassan spenderas!