En dag på jobbet:

Frukost: Mackor
Mellanmål: Äpple
Lunch: Sushi
Motion: Simma
Och sen hem till middag.

En dag med vab:

"Men snälla lilla barn vad du är gnällig, kan jag inte få sätta ner dig en sekund så att jag kan få ta ett äpple? Jaha, ville du ha det äpplet, ja ja ta det då. Nej släng inte äpplet under sängen, nu blev det ju helt dammigt och smutsigt. Nu ska jag ta ett till äpple och jaha, ska du ha det också? Neej, inte ner i det smutsiga badvattnet! Slut på äpplen. Fortfarande hungrig. 'Titta älskling, en vovve utanför fönstret', *mufflar in en oreo i munnen, bara för att få äta något till slut*.
Dags för lunch då. Det blir liite svårt när du vägrar släppa mina ben älskling. Snälla rara sötnos, kan jag inte få laga mat utan att du illvrålar och ska vara i famnen? Nehej? Ja ja, var är numret till pizzerian då?
---
Hej älskling och välkommen hem! Lilla tjejen har varit jättegnällig pga snuva hela dagen. Stora pojken gråter för att det inte finns ketchup och jag har lovat honom chokladbollar som efterrätt bara för att få slut på gråten. Och själv ska jag också äta chokladbollar, för att sockerchocka min huvudvärk."

Det handlar inte om dålig karaktär.
Det är dagisbacillernas fel.