Syster: Var ska jag resa på mitt sabbatsår? Kina? Australien? USA? Indien?
Jag: Vad ska vi ha för avloppslösning? Och ska vi anlägga enskild brunn eller ansluta oss till kommunens vatten?

Syster: Jag har shoppingförbud, jag har redan för mycket kläder och för lite pengar.
Jag: Jag kanske borde handla ett par jeans? Det vore bra att ha ett par byxor också, inte bara tre kjolar.

Syster: Hjälp vad han skriker! Jag får ont i öronen av hans trotsskrik. Det blir skönt att komma hem till tystnaden sen.
Jag: Va? Jag har tyvärr blivit lite döv på sistone.

Syster: Jag ska åka till Dublin om tre veckor, det ska bli kul.
Jag: Jag ska lämna länet om tre veckor. Vilket äventyr!

Syster: Jag vill inte dricka alkohol så ofta på helger då jag inte ska gå ut. Jag går ju liksom ut två gånger i veckan oftast, så jag vill gärna låta bli alkohol de få helger jag inte går ut.
Jag: Ge mig spriten. Jag går aldrig ut. Jag behöver min alkohol.

Syster: Vad de är livliga. Och högljudda. Och trotsiga.
Jag: It's all good as soon as the valium kicks in.

Men. När helgen är slut och syster har åkt hem så är det jag som får en pust av varm barnandedräkt mot kinden och ett "jag älskar dig" med medföljande kram som godnatthälsning. Syster? Hon får klara sig helt ensam.
Det gör att jag inte är (alltför) bitter. Men barnvakt en helg vore inte sitta fel alls. Bara ifall någon känner sig manad.