Det här med att nischa bloggen
De som har många läsare verkar ha så otroligt inriktade bloggar. Jag förstår inte riktigt hur de lyckas? Har de inte ungefär 1000 tankar varje dag som de vill dela med sina läsare? Eller tänker de så inriktat från början?
Jag vet inte hur många olika bloggar jag skulle behöva ha. Säkert 20 eller fler. Let's lista:
En "åh vad det är synd om mig för jag bantar men älskar choklad och har ont i huvudet"-blogg
En "gud vilken knäpp reklam jag hörde/såg och nu måste dissa"-blogg.
En "så här är livet som småbarnsförälder och jag ironiserar lite över det så att jag verkar vara en sån där cool mamma som har världens distans till det, men egentligen älskar jag varje sekund av det"-blogg.
En "jag är arg feminist och världen är fucked up"-blogg.
En "idag gjorde jag det här och det var kul"-blogg.
En "jag har egentligen inget att säga men tror att jag tappar läsare om jag bloggar för sällan, därför skriver jag något krystat inlägg som varken är kul, sorgligt, intressant eller läsvärt och tappar därför läsare, vilket moment 22"-blogg
En "jag diskuterar med idioter (jo, de är idioter) på Familjeliv.se"-blogg
En "nu ska jag försöka få mig själv att känna mig mer akademisk genom att skriva nedlåtande inlägg om white trash-människor"-blogg
En "nu ska vi dissekera varenda framträdande i hela melodifestivaltjottafräset och analysera både penntroll (Nanne Grönwall som halleluja inte är med i år) och antikrist (Carola som halleluja inte är med i år) ända ner till tårna"-blogg.
En "mina barn är så söta, vet ni vad de sa?"-blogg.
En "varför blir aldrig jag upptäckt och känd och betald krönikör?"-blogg.
Många bloggar blir det.
Och jodå, jag har hört talas om det där med taggar.
Men de gör ju inte bloggen mer nischad. Bara mer strukturerad.
Och det är ju det nischade, det inriktade jag behöver.
För att kunna slå igenom*.
*(Jo, jag börjar väl fatta någonstans att mitt stora "break-through" inte kommer komma genom en halvtrist blogg som uppdateras var tredje dag. Men jag orkar inte släppa min lilla fantasi än, så låt mig låtsas?)
Jag vet inte hur många olika bloggar jag skulle behöva ha. Säkert 20 eller fler. Let's lista:
En "åh vad det är synd om mig för jag bantar men älskar choklad och har ont i huvudet"-blogg
En "gud vilken knäpp reklam jag hörde/såg och nu måste dissa"-blogg.
En "så här är livet som småbarnsförälder och jag ironiserar lite över det så att jag verkar vara en sån där cool mamma som har världens distans till det, men egentligen älskar jag varje sekund av det"-blogg.
En "jag är arg feminist och världen är fucked up"-blogg.
En "idag gjorde jag det här och det var kul"-blogg.
En "jag har egentligen inget att säga men tror att jag tappar läsare om jag bloggar för sällan, därför skriver jag något krystat inlägg som varken är kul, sorgligt, intressant eller läsvärt och tappar därför läsare, vilket moment 22"-blogg
En "jag diskuterar med idioter (jo, de är idioter) på Familjeliv.se"-blogg
En "nu ska jag försöka få mig själv att känna mig mer akademisk genom att skriva nedlåtande inlägg om white trash-människor"-blogg
En "nu ska vi dissekera varenda framträdande i hela melodifestivaltjottafräset och analysera både penntroll (Nanne Grönwall som halleluja inte är med i år) och antikrist (Carola som halleluja inte är med i år) ända ner till tårna"-blogg.
En "mina barn är så söta, vet ni vad de sa?"-blogg.
En "varför blir aldrig jag upptäckt och känd och betald krönikör?"-blogg.
Många bloggar blir det.
Och jodå, jag har hört talas om det där med taggar.
Men de gör ju inte bloggen mer nischad. Bara mer strukturerad.
Och det är ju det nischade, det inriktade jag behöver.
För att kunna slå igenom*.
*(Jo, jag börjar väl fatta någonstans att mitt stora "break-through" inte kommer komma genom en halvtrist blogg som uppdateras var tredje dag. Men jag orkar inte släppa min lilla fantasi än, så låt mig låtsas?)
Kommentarer
Trackback