Det här med att man blir en bättre anställd för att man har fått barn, det måste ju vara en modern myt i klass med "män vill visst ta ut föräldraledighet, de har bara inte råd".

För ärligt talat. Vilka fördelar ska man dra upp på intervjun?

Att man har blivit lomhörd på höger öra due to två småbarn som tycker om att ha skriktävling?
Att man har utvecklat en svår schizofreni eftersom man har behövt gå från "hejsan älskling, ska mamma torka bort bajset ur rumpan" till "Hejsan älskling... ska vi gå och lägga oss en stund?" på två minuter.
Att man har lite svårt att hänga med i diskussionerna på lunchrasten eftersom man somnar mitt i matlådan pga treåring med växtvärk som gråter hela nätterna?

Som jag ser det finns det ett enda starkt argument till att anställa en småbarnsförälder:
"Ni kommer bara behöva betala ungefär 50% av min lön. För de övriga dagarna kommer gå åt till vab som försäkringskassan betalar, eller karensdagar för att man har blivit smittad av ungarnas dagisbaciller. Vilken deal va?!"

Bitter? Moi? Inte alls.
Bara lite illamående.
Magsjuk, sådär.
Dagisbaciller, probably.
The fun just keep on leaving.