Efter en sväng inne på panduro idag var jag helt lyrisk. Och började planera att lägga ut hundratals kronor på julpyssel.
Men då känner jag att detta liksom går lite emot den coola bild av mig själv jag vill förmedla. Liksom feministisk vänsterpartist som gillar svåra frågor och nobelpristagare och inte amerikaramelliserad julidyll och tomtebolycka och blonderingar. Men sen tänkte jag att vad fan. Man ska ju motarbeta stereotyper, inte befästa dem.

Så jag tänker stolt sitta och måla rosa änglar i december. Jag tänker lägga ner alldeles för mycket pengar på att göra egna små silvertomtar. Och jag tänker inte skämmas ett dugg.

(Eller jo, jag kommer ju skämmas för att jag målar som en treåring och det kommer sluta med att jag antingen får slänga allt eller ge bort till släktingar och påstå att det är ungarna som har gjort det.)