Beslutsångesten är inte den lilla
när man börjar fundera på en villa
Vad är det för värme, vad är det för el?
Vad gör vi om någonting går fel?
Ska huset vara vitt, rött eller grått?
Eller - som treåringen tycker - alldeles blått?
Ska det ligga till öster, norr eller väst?
Ska grannen vara ett till hus, eller hage med häst?
Ska vi lägga en miljon, eller kanske två?
Om jag inte får nåt jobb, hur ska det då gå?
Ska vi kanske bo kvar här, fastän det är trångt?
Det har ju sina fördelar, till dagis är det inte långt.
Om vi ändå flyttar, till vilken kommun?
Och är jag mot finanskrisen immun?

Ska det vara fyra fem eller flera rum?
En öppen spis i vårt kommande vardagsrum?
Ska tomten vara stor med gräs överallt?
Eller liten och frodig med blommor i tusenfalt?
Finns det dagis någonstans nära?
Blir det från långt från nära och kära?
Ska vi ha källare, eller bara en vind?
Ska framsidan skuggas av en vacker lind?

En veranda, ska det vara bra?
Är det en sån sak, man bara måste ha?
Finns det en skog där katterna kan springa ut?
Kommer denna frågelista någonsin ta slut?
Vi har letat hus i över dryga året
Men kommer aldrig ut ur husköparsnåret
Kanske vore det bäst att ge upp
Att stoppa huvudet i sanden precis som en tupp           (struts)
Bo kvar i en trea med katter och ungar
Vi behöver ändå inte bo som kungar

Men visst känns det surt, vi vill också ha ett hus
Leva i vår egna villa i något slags sus och dus
Det enda som finns kvar är väl att fortsätta leta
Men hur ska man någonsin kunna veta?
Att det man gör blir bra och rätt?
Det gäller nog att chansa, rätt och slätt!