Ibland när vintern har kommit, så kan det ju falla sig (pun intended) så att man ramlar. Drattar på ändan. Halkar omkull.
Har man då tur så gör man det på ett någorlunda graciöst vis, när ingen ser.

Heter man däremot Ellen, så gör man det som en gravid sköldpadda. Inte nog med att jag ramlar ner och slår i handen, på något sätt lyckas jag rulla runt till rygg och får upp både rumpa och ben rakt upp i luften. Ungefär i den ställningen befinner jag mig när jag ser en fullsatt buss åka förbi på vägen.

Sen är det bara att resa på sig, försöka borsta bort den värsta smutsen, och så gå med rak rygg och hålla huvudet högt och säga "jadå, det gick bra" till alkisarna som i en bekymrad liten klunga frågar hur det gick med mig.

Som tur är har jag blivit luttrad sen "tappa kjolen på stora torget"-händelsen i somras, så det var (nästan) inte alls pinsamt.