Varje dag när jag lyssnar på Äntligen Morgon på MixMegapol (jag brukar byta till p3 längre fram på dagen, I promise. Men jag är barnsligt förtjust i "vinn adams pengar") är det en reklam från McDonalds om deras ekologiska kaffe. Och så är det en tjej som säger "Vakna, på McDonaldssss". Och så tänker jag varje morgon att jag måste ta och blogga om att hon låter så jäkla knäpp när hon säger det. Hon läspar och låter liksom döv. Ni vet, folk som är döva kan ju prata ibland, men det låter helmysko. Så låter hon.

Men, sen kommer jag på att jag ju faktiskt har en history av att mobba folk som på riktigt är döva, eller utvecklingsstörda, eller annorlunda. Inte med flit, och inte så att de hör. Men ändå!

Ungefär så här kan det låta:
Jag: - Ha ha, så där kan man ju gå om man är normal.
Maken: - Eh ja, men älskling. Den där människan är cp-skadad.
Jag: -....

Så jag vågar inte skriva ner den irriterande tjejen i McDonaldsreklamen. Hon kanske ÄR döv? Hon kanske är en söt liten femtonåring som är döv och älskar radio (!!) och alltid velat göra en radioreklam. Och så vann hon chansen att få göra det. Och så sitter jag och stör mig på henne!
Det går ju inte an.

Jag ska nog övergå till att mobba mig själv istället. Mina engelskkunskaper har tydligen sjunkit genom golvet av någon anledning. Nyss ringde en kvinna och jag skulle säga att jag skulle ta bort hennes räkning, och jag hör mig själv säga: "Ok, I take away the bill". Ridå!