Oj oj oj säger jag bara! Idag har det varit full rulle. Även om vi hoppar över det abrupta avbrytandet av min och Lizas skönsång i stämmor till "Come what may" finns det saker att berätta om I tell you.

Till exempel, en gammal tant kom och knackade på vår kontorsdörr. Hon hade gått vilse, hon skulle till Clas Ohlson.
Jag gav henne en väldigt tydlig vägbeskrivning, och trodde att hon skulle klara sig med det.
Fem minuter senare ser vi henne på takterassen, irrandes omkring med sin lilla gröna apoteketpåse i handen. Och självklart väckte denna dramatiska händelse många frågor:

Vem var hon?
Var kom hon ifrån?
Vad hade hon köpt på Apoteket?
Hur kan man gå vilse från apoteket på väg till Clas Ohlson när de ligger i samma byggnad?
Vad hade hon för ärende på Clas Ohlson?


Tidigare på dagen hade det även varit lite catfight. Och så avslutades det hela med tårtkalas. Gräddtårta, mandeltårta, sockerkaka, nudlar (!), kakor, rån och kaffe och läsk. Det var några deltagare som slutade och därför var det avslutningsfest för dem. Men jag kände där, mitt bland gräddtårtor och biskvier, att det var något som saknades.
Något gnagde i mitt inre, något jag inte kunde släppa:  Kom tanten någonsin fram till Clas Ohlson?