Eller ok, inte än. Men de kommer bli, rätt snart också.
Vi pratar nämligen väldigt mycket engelska hemma för tillfället. Det blir gärna så med en trotsig treåring. Det är ju inte sådär jättelämpligt att diskutera exakt hur arg man är och hur hjälplös man känner sig inför honom. Några exempel på konversationer:

- I sincerely hope that you DID NOT give him that cold thing made of cream and sugar (han har listat ut att ice-cream betyder glass). Now he'll get a sugar rush that'll keep him awake 'til... well, forever.
- But you're forgetting that we're going out tonight, and that we want him happy and alert, and not tired and whining.
- Oh, you're absolutely correct. I withdraw my earlier statement. Should we give him another one?

Eller, vid lite mer upprörda tillfällen:

- What the fuck am I supposed to do? He's just crying all the freaking time!
- I dunno. Bribe him?
- Should I put on the video of the really strong girl with red hair? (Ja, alltså Pippi. Inte någon märklig porrfilm nu)
- Do it!

Eller bara:

- I WANT A BABYSITTER!

Jag förväntar mig att mina ungar kommer briljera på engelskan i skolan. Problemet är väl mest att deras ordförråd kommer vara lite begränsat till uttryck och ord som "candy", "after their bedtime", "getting tired of this", "I give up" och "I so need a drink right now!"