Tro inte att du är unik!
Men så idag, på bussen till jobbet efter dagislämningen, slog det mig: jag är nog inte särskilt unik! Alltså, mina tankar är ju inte speciellt speciella. Det finns säkert miljontals människor som tänker exakt samma tankar. Och eftersom var och varenda kotte har en blogg, är det säkert redan någon som har bloggat om allt jag vill blogga om.
Säg att jag vill blogga om mysteriet med att det alltid finns några låtar på min mp3-spelare som jag inte vill lyssna på, trots att det är jag som har lagt in dem. Ja, då sitter det säkert någon fjortis i kristinehamn som redan har bloggat min tanke. Men med stavfel!
Eller tänk om jag får en snilleblixt och bara "man borde fira mammorna på barnens födelsedagar, det är ju de som har fött utt ungarna", ja då kan jag nog sätta min sista potatis (vilket inte gör mig något, efterom jag gillar pasta mer) på att Mary Licht i Florida redan har bloggat om det. Eller åtminstone skrivit det på den mailinglista hon har med andra soccermoms.
Jag kommer alltså aldrig kunna tänka en originell tanke igen. Allt kommer gå runt runt runt. Nästa gång jag ska blogga någon finurlig liten tanke jag har, kommer jag alltid behöva tvivla på ifall det verkligen är jag som har tänkt det. Eller var det Martina Haag?
Det enda man kan göra är kanske att gå djupt in i sina hemliga gömmor, och blogga om de förbjudna tankar man har. Till exempel: tänk om mina barn växer upp och blir fula. Sådär riktigt fula så att de inte får hångla eller ligga och klär sig i svart med kedjor och säger att de "ändå inte vill vara som alla andra", men egentligen är det bara en coverup för egentligen vill de klä sig i snygga jeans och pastellfärgade tröjor, men de vågar inte för de är så fula att alla bara skrattar och därför klär de sig som svårmodiga esteter fast de läser samhäll, och så blir de deprimerade! Tänk om!
Visst finns det värre saker som kan hända, men då är vi ju tillbaka på "alla bloggar om samma saker".
Kan man undvika att barnen blir fula? Varken jag eller maken är väl några skönheter men inte heller några odjur.
Vi får väl bara hålla tummarna.
Och blogga om små funderingar som alla redan haft, under tiden vi väntar på resultatet.
kikar in fr Fl..
Jag har samma problem som du har med dina låtar fast för mig är det ett godisproblem...
http://mandorff.blogg.se/2008/august/lordagsgodis.html
Håller med föregående talare. Hur kan det bara vara äckliga godisar kvar i slutet av lösviktsgodispåsen när man själv har valt alla?
Känner igen mig :)
Visst är det skummt.
Att alla tankar man har, som innan var så mystiska nu känns alldeles alldagliga och nästan tråkiga...
Ja inte är det något för andra att läsa som redan skriver samma sak själv :)
tycker du lyckas bra med att gå ifrån de vanliga blogg tänket!!=)
Dina barn kommer bli så fina så :)
Nästan inga tankar är originella, men det gör väl inget. De kan vara intressanta för det. Det som retar mig är när folk tror att de har kommit på något alldeles nytt, och tycker att de är smarta och coola. Okej då, det är inte när "folk" gör det som det retar mig - det är när mamma och mormor gör det.
Jag bara väntar på att någon ska ge ut MIN bok innan jag gör det - och då lär det inte ens vara stvafel i den tacka vara någon språklärd redaktör. En gång hittade jag en av mina krönikör i en bok, fast lite lite annorlunda och jag nojade resten av dagen för att jag bara var en copycat. Sedan insåg jag att min krönika tack och lov skrevs innan boken - alltså var det bara hon som härmades. Jag ska genast tipsa Aftonbladet om detta vedervärdiga fusk!
Jag var skitful när jag var teen. Och se på mig nu (virvlar omkring med min prinsessklänning och mitt böljande hår)
Så, hav förtröstan om dina kids blir fula svartklädda tjockisar med nitar och loose-fit-tishor med obskyra bandnamn på.