Några tips
Jag funderar på att skriva en handbok för föräldrar. Så att man vet hur man ska göra, och hur man inte ska göra.
Till exempel om man ska åka till hemstaden där alla släktingar bor för att fira ettåringen med ett kalas. Här är några riktlinjer.
1. Ta med ettåringen. Det gjorde faktiskt vi. Tyvärr, kände vi någonstans när vi hade åkt en timme och hon bara grät och vi hade lika lång tid kvar.
2. Ta med ev. syskon. Annars får man så dåligt samvete, det räcker med att ha det för katterna som är ensamma. Annars kände vi väl lite "tyvärr" där också, särskilt när man är fem minuter ifrån resmålet, ettåringen skriker som en galning och treåringen bestämmer sig för att han är bajsnödig. Igen. Att det två kilometer längre bak längs med vägen ligger två små små kluttar utkrystade under stor ansträngning i medhavd potta vid vägrenen, det spelar ingen roll. Bajsa ska han.
3. Ha inte något planerat ca en timme efter förväntad ankomsttid. Det blir lätt lite stressigt då. Särskilt med bajsande barn. En som faktiskt bajsar ner hela sig, och en som bara inbillar sig.
4. Föd inte barn året innan värsta getingåret någonsin. Det blir så problematiskt då, med fikat och allting. Om ni envisas med att göra det, hyr lokal. Eller en privat getingdödare. Risken finns att även några av kalasgästerna inhalerar lite getinggift, men å andra sidan kanske det sätter lite mer fart på släktingar med utdöd konversationsförmåga?
5. Ta dig tid att förklara för mormor några dagar innan, att en halvtimme till övers när man ska passa ett plan och tänker åka kollektivtrafik i en Europeisk storstad inte är nog, och att man då kan missa planet och även missa kalaset.
6. Bli inte magsjuk. Det här är nästan det viktigaste tipset, för det finns inget så otrevligt på ett ettårskalas som rinnande avföring lagom till marängswissen. Särskilt inte är det inte handlar om ettåringens avföring, utan mammans. Ett hett tips alltså, undvik magsjuka.
Om du följer dessa råd ska du nog ta och klara av att ha ett ettårskalas som inte är helt misslyckat.
Förhoppningsvis. Kanske. Eller...
Vad fan. Hyr McDonalds, släng in ungarna i bollhavet, stoppa en BigMac i käften på den mest irriterande släktingen och dra upp din fickpava och spetsa din milkshake. Ettåringen kommer ändå inte att minnas sitt första födelsedagskalas, men det blir otroligt mycket roligare för dig.
Till exempel om man ska åka till hemstaden där alla släktingar bor för att fira ettåringen med ett kalas. Här är några riktlinjer.
1. Ta med ettåringen. Det gjorde faktiskt vi. Tyvärr, kände vi någonstans när vi hade åkt en timme och hon bara grät och vi hade lika lång tid kvar.
2. Ta med ev. syskon. Annars får man så dåligt samvete, det räcker med att ha det för katterna som är ensamma. Annars kände vi väl lite "tyvärr" där också, särskilt när man är fem minuter ifrån resmålet, ettåringen skriker som en galning och treåringen bestämmer sig för att han är bajsnödig. Igen. Att det två kilometer längre bak längs med vägen ligger två små små kluttar utkrystade under stor ansträngning i medhavd potta vid vägrenen, det spelar ingen roll. Bajsa ska han.
3. Ha inte något planerat ca en timme efter förväntad ankomsttid. Det blir lätt lite stressigt då. Särskilt med bajsande barn. En som faktiskt bajsar ner hela sig, och en som bara inbillar sig.
4. Föd inte barn året innan värsta getingåret någonsin. Det blir så problematiskt då, med fikat och allting. Om ni envisas med att göra det, hyr lokal. Eller en privat getingdödare. Risken finns att även några av kalasgästerna inhalerar lite getinggift, men å andra sidan kanske det sätter lite mer fart på släktingar med utdöd konversationsförmåga?
5. Ta dig tid att förklara för mormor några dagar innan, att en halvtimme till övers när man ska passa ett plan och tänker åka kollektivtrafik i en Europeisk storstad inte är nog, och att man då kan missa planet och även missa kalaset.
6. Bli inte magsjuk. Det här är nästan det viktigaste tipset, för det finns inget så otrevligt på ett ettårskalas som rinnande avföring lagom till marängswissen. Särskilt inte är det inte handlar om ettåringens avföring, utan mammans. Ett hett tips alltså, undvik magsjuka.
Om du följer dessa råd ska du nog ta och klara av att ha ett ettårskalas som inte är helt misslyckat.
Förhoppningsvis. Kanske. Eller...
Vad fan. Hyr McDonalds, släng in ungarna i bollhavet, stoppa en BigMac i käften på den mest irriterande släktingen och dra upp din fickpava och spetsa din milkshake. Ettåringen kommer ändå inte att minnas sitt första födelsedagskalas, men det blir otroligt mycket roligare för dig.
Kommentarer
Postat av: aequinoxia
Det är alltid lika trevligt med goda råd från dig. Jag sparar allihop i Ellenbibeln.
Postat av: Malinka
Hej! Varför hade jag tappat bort din blogg? (Detta är ingen retorisk fråga; jag förväntar mig verkligen att du ska ha ett svar. ;-))
Nu är den i alla fall återfunnen. Och för säkerhets skull instoppad i min blogglista.
Postat av: lisa
jag tycker iaf att det var ett trevligt kalas trots några smärre missöden. tex getingarna kunde vi ju ha skippat. vi kunde ha bytt ut dem mot din mamma kanske? någonting säger mig att hon hade varit bättre sällskap. =)
Trackback