Är inte att man inte får sova.
Inte heller att de trotsar.
Eller att de är sjuka.
Eller att man inte kan gå ut så mycket som förr.
Eller att man får mindre tid för varandra (vilket ju är totalt felaktigt, för med tanke på all tid vi får tillsammans när vi inte sover, när vi sitter och ugglar hemma en lördagskväll, när vi vabbar samt när vi gömmer oss på toaletten för trotsmonstret, får vi ju mer tid tillsammans än någonsin)

Nej, det värsta är att det är så svårt att vara en sunkig latmask.
Just nu skulle jag vilja krypa upp i soffan och sätta på ett avsnitt av Buffy och äta chips med dip.
Men det går ju inte, för jag har ett barn som gömmer sig bakom soffan när Lotta på bråkmakargatan cyklar omkull,
så han skulle inte riktigt uppskatta demoner och vampyrer. Och eftersom vi har principer (just nu kommer jag inte ihåg varför eller varifrån de kom, men här är de i alla fall) får han inte heller äta chips med dip.

Det är DET man ska tänka på innan man skaffar barn! Inte allt tjat om resor och studier och sånt. Det kan man göra med barn. Utan ställ dig själv frågan: Är DU beredd att försaka dina chips- och dipkvällar när du är deppig? (Möjligtvis kan ju de utan matmissbruk kanske hoppa över den frågan.)

Svarar du ja, grattis. Du är redo att föröka dig.