Jag sitter här och kan inte sova. Vågar inte gå och lägga mig heller, för när jag ligger i sängen kommer bara såna där dumma tankar hela tiden. Såna som man vill skjuta bort, eftersom man blir så ledsen av dem.

Varför bråkar jag med P när jag egentligen inte borde?
Varför sitter jag vid datorn när jag borde leka med Noah?
Varför går vi inte ut och är aktiva med Noah i naturen, så att han också får lite helylleföräldrar?
Varför engagerar jag mig inte mer politiskt?
Varför tränar jag inte?
Varför är jag så medioker?
Varför pluggar jag inte franska när jag borde?
Undrar om Noah skulle passa i 70-talsklippt hår?
Undrar när Emmy vaknar för att äta?
Undrar hur det går för munkarna?
Varför är jag hungrig igen, jag åt ju en till bit tårta innan jag gick och la mig?
Varför åt jag en till bit tårta?
Undrar när jag kommer få ett riktigt bra jobb?
Kommer jag någonsin få ett riktigt bra jobb?
Kan jag bli lycklig även om jag aldrig får ett riktigt bra jobb?
Kommer jag någonsin "bli" något mer än bara vanlig svensson?
Är det ens viktigt för mig längre att bli något mer än bara vanlig svensson?
Drömmer alla om att bli något mer, om att skriva en bok, om att bli högt uppsatt politiker, om att göra någon skillnad?
Lider jag av hybris?
Varför får inte jag leva på 60- och 70-talet, det verkar mycket roligare och enklare då?
Varför såg jag på reprisen av "upp till kamp" innan jag gick och la mig?
Varför har det blivit inne med 70-talskläder, det blir ju så dyrt då med allt retro jag vill köpa?
Undrar om Noah kan byta till sig sin kompis Elliots coola velourhängslebyxor mot typ någon leksak?
När ska vi egentligen ta oss för att rensa ur hans leksaksförråd?
Vad katten ska han få i julklapp när han redan har för mycket leksaker?
Undrar om katten kommer sluta jama nu när han blivit kastrerad.
Vad ska jag skaffa för preventivmedel?
Undrar om jag någonsin vill ha fler barn?
Tänk om vi aldrig får barnbarn?
Undrar hur världen ser ut när jag är riktigt gammal?

Och mellan alla dessa alldagliga tankar, kommer den där hemska tanken som gör att jag sitter här eftersom jag inte vågar ligga kvar i sängen. När jag hör hur Emmy snusar, och håller hennes mjuka hand i min. När jag tänker på att imorgon kommer Noah komma och väcka Pelle med ett viskande "pappa". Då kommer den där hemska hemska tanken ibland: hur skulle jag överleva ifall något hände mina barn?

Påminn mig om att inte sova på eftermiddagarna igen!