När Noah och Emmy växer upp ska jag råda dem att inte skaffa några vänner på högstadiet och gymnasiet. För det blir så satans trist sen när man inte längre kan träffa dem varje dag. När man bor ohyggligt många mil ifrån varandra. När man kanske till sist glider ifrån varandra? (Nej, det får inte hända!)

Det är ju faktiskt så, att det är mycket trist att inte ha Lisa här. Och ännu läskigare att tänka på att vi kanske inte hade blivit kompisar alls om det inte varit för Håkan Hellström. Där de hemska platåskorna (vad fan tänkte jag på?!) skilde oss åt, där kom Håkan och enade oss. Och det är jag väldans glad för. Vem annars skulle jag prata tv-serier med? Vem annars kan typ allt om musik och kan öppna ögonen på mig för bra band? Supertrist är det att vi inte bor nära, så att jag kan prata och prata med henne. Och göra henne lite irriterad för att jag är så dömande när det gäller andra människor. Lisa, flytta hit så att jag kan irritera dig lite? Snälla? Vi kan se på "så ska det låta" också, och så kan de som tävlar pricka rätt på en jazzlåt från 40-talet bara genom ordet "och".

Och tänk vad kul det vore att ha Sofie där jag bor. Sofie som konsekvent har vägrat att massera mig. Inte på en tråkig mattelektion för cp-benny på högstadiet, inte på en trälig grekiskalektion för underbara Leif på gymnasiet. Cred till Sofie för det, jag har verkligen tjatat! Det vore så roligt att gå och hyra film med Sofie, som aldrig någonsin kan bestämma film. Och så kan jag bli lite låtsasirriterad, men egentligen är det bra -för då får ju jag bestämma. Så kan hon komma hem till mig och så kan jag bjuda på mat som hon tycker är äcklig, men det vågar hon inte säga så hon försöker äta upp. Tänk om jag fortsatt vara kompis med Emma, och Sofie med Evelina. Herregud vilken tur att det inte blev så.

Och ibland när jag kommer på världens roligaste tanke och vill dela den med någon, så saknar jag Albin så himla mycket. Vem annars har exakt samma humor? Jag vet inte hur många gånger vi har kommit fram till att jag är gud? Det är äkta humor. Albin som jag tyckte var otäck första dagen på gymnasiet, han hade ju svart eyeliner. Albin som alltid är så go och rar. Albin som fan inte ens heter Albin, men det glömmer jag alltid bort, på riktigt!

Jag saknar mina vänner. Jag saknar att tokdansa till schlagermusik när vi är fulla på förfester, förfester som Sofie  alltid vill gå så jäkla tidigt ifrån! Jag saknar djupa diskussioner med Albin. Jag saknar att prata om allt och inget med Lisa. Jag saknar dem allihop. I jul ska jag tamefanken se till att överdosera vänumgänge, så att jag klarar mig ett tag. Puss på er!