Jag grät inte ett dugg!

För ungarna som spelade systrarna såg så jäkla fula och märkliga ut att jag störde mig på det istället för att engagera mig i historien. Tur det. Barnsagor kan vara så jäkla sorgliga annars. Typ "sagan om den lilla farbrorn" eller vad den heter. Han som inte har några vänner, men så kommer en hund. Usch vad jag gråter. Den ska Noah aldrig få. Dumma bok.

Kommentarer
Postat av: lisa

åh! sagan om den lilla farbrorn! det måste vara en av de sorgligaste/finaste böckerna. minns du där ni satt och läste den på tessinbiblioteket en dag?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback