Vuxen
I helgen har vi varit supervuxna. I fredags hade vi varit ihop i fem år, och åt räkor och baguette och drack vitt vin. Det är rätt vuxet. Jag kommer ihåg när jag firade ett halvår (kul att fira halvår!) med M. Då skolkade jag och så åt vi pizza. Lite skillnad.
Sen har vi storstädat massor. Det är också väldigt vuxet. Det var nästan så att jag önskade att jag befann mig stupfull på en festival någonstans, när jag låg och skurade toaletten. Eller, det hade räckt med att slippa städa. Det måste vara enklare att vara vuxen ifall man har städhjälp. Typ en robot. Då hade vuxenlivet kickat ass! För det är ju skitkul att vara vuxen. Bara det att man får bestämma mat helt själv, och kan handla vad man vill när man är i affären. No more rödspätta här inte. Å andra sidan kompliceras det ju av att barnet ska ha näringsrik och nyttig mat. Men det blir i alla fall näringsrik och nyttig mat som vi gillar. Alltså - goodbye rödspätta och torsk - hello lax. Goodbye falukorv med makaroner - hello ruccolapasta. Mycket roligare!
Sedan skulle jag faktiskt inte vilja byta mitt oerhört übervuxna liv mot klassiskt studenliv, inte ens för en sekund. Eller jo - när Noah är magsjuk skulle jag väl hellre hantera spyor från mig själv efter en utekväll, men det är väl det. Annars är jag så nöjd så nöjd med hur vi har det. Hade jag bott i en studentlägenhet i Uppsala och varit singel och festat hela tiden hade jag varit riktigt olycklig. Det är faktiskt skönt att vara väldigt nöjd med sitt liv.
Och så i lördags kväll var vi vuxnast av alla: vi satt och diskuterade ifall vi ska skriva "testamente" om vem som ska få våra barn ifall vi båda två skulle dö. Förhoppningsvis behövs det aldrig något sånt papper, men att stoppa huvudet i marken och låtsas som ingenting är inte lösningen. Så kanske måste vi skriva ner vem/vilka vi vill att Noah och Emmy ska bo hos ifall vi dör. För det är riktigt riktigt viktigt!
Bara för att vi var så vuxna i helgen tänker jag vara ovuxen och typ slösurfa och käka något ovuxet som t.ex. nudlar till lunch. Man måste ju kompensera lite, innan vuxenpoängen slår i taket!
Sen har vi storstädat massor. Det är också väldigt vuxet. Det var nästan så att jag önskade att jag befann mig stupfull på en festival någonstans, när jag låg och skurade toaletten. Eller, det hade räckt med att slippa städa. Det måste vara enklare att vara vuxen ifall man har städhjälp. Typ en robot. Då hade vuxenlivet kickat ass! För det är ju skitkul att vara vuxen. Bara det att man får bestämma mat helt själv, och kan handla vad man vill när man är i affären. No more rödspätta här inte. Å andra sidan kompliceras det ju av att barnet ska ha näringsrik och nyttig mat. Men det blir i alla fall näringsrik och nyttig mat som vi gillar. Alltså - goodbye rödspätta och torsk - hello lax. Goodbye falukorv med makaroner - hello ruccolapasta. Mycket roligare!
Sedan skulle jag faktiskt inte vilja byta mitt oerhört übervuxna liv mot klassiskt studenliv, inte ens för en sekund. Eller jo - när Noah är magsjuk skulle jag väl hellre hantera spyor från mig själv efter en utekväll, men det är väl det. Annars är jag så nöjd så nöjd med hur vi har det. Hade jag bott i en studentlägenhet i Uppsala och varit singel och festat hela tiden hade jag varit riktigt olycklig. Det är faktiskt skönt att vara väldigt nöjd med sitt liv.
Och så i lördags kväll var vi vuxnast av alla: vi satt och diskuterade ifall vi ska skriva "testamente" om vem som ska få våra barn ifall vi båda två skulle dö. Förhoppningsvis behövs det aldrig något sånt papper, men att stoppa huvudet i marken och låtsas som ingenting är inte lösningen. Så kanske måste vi skriva ner vem/vilka vi vill att Noah och Emmy ska bo hos ifall vi dör. För det är riktigt riktigt viktigt!
Bara för att vi var så vuxna i helgen tänker jag vara ovuxen och typ slösurfa och käka något ovuxet som t.ex. nudlar till lunch. Man måste ju kompensera lite, innan vuxenpoängen slår i taket!
Kommentarer
Postat av: Siri
Hallå, kändes som en lite pik mot mig där. O jag hoppas att jag finns med i det testamenten, kommer ju inte leva studentliv hela mitt liv... Även fast jag trivs med det nu :)
Trackback