P har precis åkt iväg till sitt nya jobb. Första dagen! Tror ni han är nervös? Nejdå, lugn som en filbunke. Hade det varit jag hade jag nojjat i flera dagar över vad jag ska ha på mig, när jag ska åka, vad jag ska säga osv osv. Hur kan han alltid vara så satans lugn? Det är nästan så att jag är nervös för hans skull istället!

Superkul med nytt jobb, men trist med ingen ledighet i sommar. Men bättre tider och högre lön, så what's not to like?

Just nu sitter jag och är nervös för att jag ska säga till dagis att N ska byta till en annan förskola efter sommaren. Sånt är jag nervös för. Tänk om de blir sura? Usch! Ibland (typ väldigt ofta) vill jag ha P's nerver, och inte mina!