En liten dikt:

Ibland vill man bara döden dö
Som att gå och dränka sig i en sjö
Eller om inte dö, så ändå långt bort fara
Så att man ensam, utan skitungen, kan vara.

Spotta, rivas, gnäll och gråt
Och jag tappar tålamodet och säger sen förlåt
Men tröttare och tröttare för varje timme blir jag
Och bara tänker: "vilken helvetesdag"

Nu sussar barnet ändå sött
Och mamman är så trött så trött
Han är så söt med änglalockar
Inte konstigt att hans djävulskaper chockar

Nu ska jag kanske läsa en bok
så att jag blir smart och klok
Så att jag vet hur man trots ska hantera
Så att dessa helvetesdagar inte blir flera

/Mamman från inkompetentia