Herregud vad söt N kan vara! Igår till exempel:

Han gömde sig fnissandes bakom vår gardin i vardagsrummet, och verkade tro att han var helt osynlig. Så jag spelade med, och låtsades bli ledsen "Vaar är min Noah? Han har försvunnit! Var är han? Min älskade Noah, är han borta?" Och så hör jag honom hela tiden fnissandes bakom gardinen. Han tyckte att han var såå busig som hade gömt sig så bra från mamma. Han skrattade så att han knappt kunde andas, men inte för högt! Då kunde jag ju ha hittat honom...

Jag säger då det. :-)

Annars? Halsbränna två kvällar i rad. Halva tiden avklarad nu, halva kvar. Känns helt ok.