Åh vilken dum mamma N hade idag. På väg hem från barnmorskan vägrade han gå från bilen hem, han skulle bara iväg på omvägar. Så till sist fick jag ta och kånka honom under armen, varpå han slänger sin gosehund på marken. Trött som jag var tog jag och sparkade hunden framför mig tills vi kom hem, istället för att ta upp den.

Och oj, vad dum jag var! Svart blick när han plockade upp hunden, "dumma dig!" och tröstande ord till sin hund. Sen gick han raka vägen till badrummet och tvättade av sin vovve (det hade regnat ute). När han var färdig med det ("klart!") kunde han tydligen förlåta mig.

Vilken mamma han har, sparkar på och smutsar ner hans hund!