P säger att jag är vardagsblond. Det innebär alltså att jag i vardagliga situationer är oerhört korkad, trots att jag när det gäller saker som rör lite mer avancerat tänkande är mycket smart.

Jag förstår inte vad han menar. Det är ju han som gör det svårt för mig. Jag tycker att det är helt normalt att lägga i köttfärs i stekpannan och sen vänta en halvtimme på att det ska bli stekyta, innan man inser att "off"knappen på spisen är på och plattan inte är varm. Efter jag upptäckt det tog det fem minuter.

Dessutom, är det så konstigt att vara 22 och tro att månen lyser för att solen ligger bakom och liksom lyser igenom? Ni vet, som ett papper framför en lampa?

Och jag tycker att det är helt normalt att när man har besök av en kompis, behöva ringa sin make för att fråga exakt hur man tankar.

Jag förstår inte alls vad han menar med vardagsblond. Fast till mitt försvar kan jag väl påstå att jag ju använder upp mina hjärnceller i skolan/på jobbet, så när jag väl är hemma borde de få vila lite.

Nåja, jag är i alla fall inte lika korkad som N, som försökte nå bröd på bänken, och bara inte fattade att det hade gått enklare om han hade ställt sig på sin lilla stol som stod 2 cm bort. Att han är 1.5 tänker jag ignorera, jag är smartare!

Och jag är inte lika dum som min syster, som när vi åkt SVERIGEfärjan till Oxelösund och sedan åkt ett tag i vår GRANNSTAD undrar: "Var är vi? Sverige?". Återigen, jag ignorerar att hon var typ 8 då.