Trotsig unge

Jag säger en sak. Ingen reaktion. Jag försöker lirka och locka och truga. Ingen reaktion. Mitt barn gör som mitt barn vill. Jag försöker tänka ut knep och mutor. Ingen reaktion. Jag blir arg. Ingen reaktion. Jag blir ledsen. Ingen reaktion.

Jag förstår mig inte på denna trots. Varför? Det är ju så elakt. Varför inte bara lyda mig?

Så snälla lilla bebisen. Sluta trotsa och kom ut nu! Mamma vill det, faktiskt!


Tur att storebror är snäll och rar och gosig. För tillfället...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback