En kompis som är förstföderska och som skulle ha efter mig har värkar nu, och det blir väl bebis idag. Skitkul! Grattis så jävla mycket!

I morse bråkade jag och Noah, för att han inte ville ta på sig skorna och gå till dagis, utan istället ville gömma sig under en liten låda och leka katt. Och då blev jag jättearg, helt utan anledning. Han var ju toksöt och charmig! Visst, vi var sena till dagis - men det var ju inte hans fel! Så jag börjar dagen med att starta ett bråk med min tvååring. Grattis, vad jag är bra.

Snart kommer någon få stryk, jag är så arg på hela skiten. Varför fattar inte ungen att hon ska ut? Varför fattar inte folk att jag inte vet när hon kommer?! Jag vet inte mer än ni! Ni behöver inte fråga lite "i förbifarten" om det inte verkar vara bebis på G. Eller "när tror du hon kommer då?". Jag. Vet. Inte.  Antagligen om en vecka eftersom jag blir igångsatt då (troligtvis). Varför skulle jag få en naturlig förlossning, det vore väl för mycket begärt? Allt skit ska ju hända mig.

Ja, jag är bitter. Som fan!

Imorgon kommer Sofia, Martin och Ossian hit på en liten kräftskiva. Jag måste muntra upp mig tills dess, annars lär de väl pysa iväg efter en kräftstjärt!