Jag har alltid varit ett planeringsfreak. Jag njuter av att få planera fester eller tillställningar. När jag var liten var det kul att bara planera eftermiddagen (vad ska jag äta till mellanmål, när ska jag göra läxorna, vad ska jag se på tv?). Vårt bröllop var en orgie i planering, I loved it!

Så, är det då fel att utnyttja sitt barn för att få utlopp för denna faiblesse för planering? Noah fyller snart två år. Snart. Två. År. Det betyder riktigt kalas! Det betyder planering! Jag är så lycklig.

Just nu funderar jag på vilket tema vi ska välja, vi funderar lite på:

- sjörövartema
- djurtema
- sagotema

Det lutar åt sagotema. Inbjudningar på olika bilder av t.ex. Alice i underlandet, rödluvan och pippi. En spöket laban-tårta. And so on. Det är två månader kvar. Jag måste börja planera. Nämnde jag att jag är lycklig?

(Och nej, tvååringar är inte alls för små för temakalas. Och ja, det finns en liten risk att jag turn all Bree van DeKamp och sätter en ära i att ha de roligaste kalasen i området. Eller, liten och liten...)