Idag impulsklippte jag mig. Jag vet inte vad jag tycker om resultatet. Ena sekunden gillar jag det, andra sekunden är jag inte lika förtjust. Det blev liksom för kort! Och jag vet inte om jag tycker om det korta eller ej.

Så ni kan få vara domare:







Sen försökte jag glädja Pelle genom att göra en "lolita goes lunarstorm"-pose. Jag förstår inte varför han bara skrattade?




Nu ska jag gå och döden dö!

Och just ja, jag dedikerar detta inlägg till Lisa!

Ja, den här mannen alltså!

Jag vet inte vilket av hans argument som är dummast. Jag vet inte riktigt var man ska börja i denna härva av cirkelresonemang. Det är som att titta ut över ett stort diskberg, och inte veta om man ska börja med gafflar, knivar eller tallrikar. Eller bara skita i det. Det kanske är det som är hans taktik? Skriva så mycket nonsens att folk blir för trötta för att orka bemöta?

Men, tji fick han! Jag är outtröttlig. Eller åtminstone tillräckligt uppretad för att orka!

Argument 1: Kvinnor hatar män. Se bara på dessa uttalanden! ( Och så kommer han med exempel som t.ex. "Män är djur" "Män bör betala mansskatt" Unga tjejer som gör en mansfientlig hejaramsa). Jag antar att lilla Pär Ström inte var närvarande på högstadiet när man gick igenom små svenska retoriska stilgrepp som liknelser, metaforer och liknande. Och den människan får yttra sig i svensk press? Jag hoppas att hans fd svensklärare gråter blod. För övrigt, de unga tjejernas hejaramsa - tja, den var ju riktad till en speciell man som våldtagit en vän till dem. Men såna små detaljer blir ju inte så bra för hans tes, så dem struntar han i.

Argument 2: Män är minsann också diskriminerade!
Ja, visst! Det har jag sagt hela tiden, t.ex. i vårdnadstvister. Det är jättetråkigt! Men för fan - lagstifta om delad föräldraförsäkring då! För om papporna ska ta kanske 20 dagar i början, kanske 5 vabbdagar under hela uppväxten - inte ska de då komma och kräva att få exakt lika mycket tid med barnen sen. Varför? Om de inte delat lika tidigare - varför blir det då så viktigt att dela lika sen? Ibland tror jag att det blir väldigt rättvist trots allt. "Låt oss se. Du har hittills tagit ut 57 föräldradagar, och så 3 vabdagar. Det blir 60 dagar totalt. Ditt barn är idag 10 år. 8 år kvar tills hen blir myndig. Eftersom vi kan anta att du vill umgås ungefär lika mycket nu som tidigare med ditt barn är det alltså 60/10 x 8 som blir dina nya dagar. 48 dagar alltså. Vi kan vara generösa, vi säger 50!" Är det så orättvist?

Nej, skämt åsido - klart att män ska ses som lika bra föräldrar som kvinnor. Självklart! Men det går inte att komma runt att det måste börja med att de faktiskt är lika bra föräldrar som kvinnor. Först när de tar lika mycket föräldrapenning, först när de vabbar lika mycket. Först när de också kan varenda skostorlek och vet exakt var gosedjuret är - först då kan man ändra något! Och jag vet precis vilket motargument som ska komma nu: "Ja, men - det är inte så lätt! Kvinnorna släpper inte ifrån sig makten!"

Nej, så kan det vara. Har man gift sig med ett pucko får man ro henne i land. Eller helt enkelt slänga henne ur båten. Återigen: lagstifta om delad föräldraförsäkring, så kan kvinnorna inte hålla i makten. Eller - slå er fram själva. Skriv inte över dagarna! För det här tycker jag är intressant! När en kvinna säger att hon blir diskriminerad heter det från många män: "ja, men hon får väl stå på sig lite. Hon får väl ta för sig hon också! Vi kan ju inte ändra på det, hon får väl se till att få det hon vill själv!". Men när män blir diskriminerade i föräldrasituationer heter det: "Men kvinnorna släpper inte ifrån sig sin makt". Nej men bestäm er! Antingen så ska det vara upp till individen. Men då ska också männen ha allt ansvar att ta tillbaka sin roll som förälder. Eller så ska vi försöka göra något åt det, med t.ex. lagstiftningar. Men oj, då skakar minsann män som Pär Ström av stilla rädsla. Att lagstifta för att få fram jämställdhet, det är ju det värsta som finns! Uschamej!

Det är så typiskt! Att gnälla och böla i kvällspressen om att det minsann är synd om män också!! - det är ok. Fine! Men när man kommer med lösningar, då är man en bitter radikalfeministisk kommunist som inte har någon verklighetsförankring. Bestäm er för fan!

"Män får inte vara lika mycket föräldrar som kvinnor" - Lagstifta om delad föräldraförsäkring då!
"Pojkar får mest stryk av alla, det är män som blir mest slagna" - Genuspedagogik i förskolan, lär pojkarna att de inte måste vara macho stereotyper!
"Män arbetar massor, vi blir trötta och utbrända" - Inför sex timmars arbetsdag!
"Män mår dåligt av alla krav på dem idag" - Läs lite genusmedvetna böcker, där kraven suddas ut. Det är ok att vara man och ha rosa och älska barbies och grävskopor samtidigt. Lär ungarna det från början!
Och så vidare, och så vidare.

Och så till sist: Män är diskriminerade ibland. Det har vi konstaterat. Det är trist! Men innebär det att feminismen ska avstanna? Att alla som kämpar för kvinnors rättigheter (som ligger så långt efter männens rättigheter!) ska bara stanna upp!

"Hörrni! Sluta kämpa! Lägg ner det här nu! Jag vet att kvinnor har sämre löner, att vi dubbelarbetar, att världens fattigaste alltid är kvinnor, att det är kvinnor som främst säljs i t.ex. trafficking, att kvinnor könsstympas, att kvinnor hedersmördas, att kvinnor slaktas, att kvinnor döms för att ha blivit våldtagna. Jag vet. It sucks! Men vet ni vad som är än värre - männen diskrimineras också inom ett eller två områden! Hör ni så knäppt?! Nu ska vi sluta med all kamp för kvinnors rättigheter, det kan vi ta tag i först när männens orättvisor har ordnats upp! Ok?"

Pär Ström - inte bara saknar du kunskap, argumentationsförmåga och någon som helst självinsikt. Du är även ett levande bevis på orättvisan idag! Till och med inom feminismen, som började som en kamp för kvinnors rättvisor - är det viktigast med männen! Tack, för att du gjorde det så otroligt tydligt!

Vi har äntligen fått ändan ur och uppdaterat vår hemsida. Eftersom jag tycker att den här bloggen har svämmat över av barnsaker på sistone ska jag försöka flytta det dit istället. Adressen är samma gamla vanliga: www.fam-haglund.se

Jag märkte att jag kanske lät lite dryg i mitt förra inlägg. Som att jag är någon svårmodig konstnär som ser saker ingen annan ser. Så är det verkligen inte. Jag är ju jättesvensson. Och blir skitlycklig bara över att få ha det så bra som jag har det med min underbara familj och jobb och vänner. Det är inte så jag menar. Jag bara önskar att min största dröm vore lite mer lättuppnåelig. That's it.

Iväg med er till vår hemsida nu. Marsch pannkaka!