Jag har suttit ute i solen och värmt mig.
Jag har sett knoppar sticka upp ur rabatten och hört fåglar kvittra.
Mina kinder är fortfarande varma från solens värme.

Och nu lyssnar jag på "Jag ger dig min morgon" i Håkan Hellströms version.
Och ibland är allting så jävla vackert.


Till och med så vackert att jag inte bryr mig om att vara cynisk, sarkastisk och vass.