Jag satt på tåget och läste boken "Dödergök", som bland annat handlar om en polisman som misshandlar sin fru under hela deras äktenskap. Folk vet om det, han döms i domstol etc. men trots det får han behålla sitt jobb och allt slätas över från polisens håll.

Och samtidigt kan jag inte undgå att höra en man som talar i telefon med sin fru. Han talar riktigt högt och är upprörd:
"Men varför ska du alltid vara den som tar bråken med folk? Jag fattar inte? Du gör dig ju bara omöjlig när du aldrig kan lära dig att hålla käften. Jag vill inte höra mer, jag orkar inte med dig när du ska tjafsa om saker hela tiden. Varför ska du alltid vara den bråkiga? Är det så jävla svårt att hålla käften?"

Och det värsta är att när kostymgubben lägger på, så återgår han till sitt gubbgäng, och ingen lyfter ens på ögonbrynen. Ingen kommenterar. Ingen säger någonting. Utan de fortsätter på med sina samtal.

Och boken känns inte så avlägsen längre.
Och internationella kvinnodagen känns jävligt viktig.