Jag har en alldeles för kort klänning på mig idag.
Så kan det gå när man inte kommer sig för att tvätta.

Det är faktiskt lite jobbigt.
Om jag tappar något får jag liksom sparka det framför mig ända tills jag kommer in på mitt kontor och äntligen kan böja mig ner. Och det går väl an om det är en penna eller något. Men papper vill liksom inte lyssna på mig.

Man kan ju kanske fråga sig varför jag köpte en så kort klänning, om jag nu tycker att det är så jobbigt?
Ja, fråga på ni. Jag har inget svar i alla fall. Impuls?

Det värsta är att jag ska hämta ungarna på deras förskola idag.
Jag är aldrig där, det är alltid P som får hämta och lämna.
Och så när jag väl dyker upp så har jag en klänning så kort att jag påminner om Julia Roberts (Och då inte i "Notting Hill", utan en annan berömd film med henne.) Jag ser verkligen fram emot att försöka kränga på trotsiga barn deras vinterkläder iklädd världens kortaste klänning.
Verkligen verkligen.

(Hur kul vore det inte om jag hade illustrerat det här inlägget med en bild då?!
Så kul ska vi inte ha det.)